tisdag 22 januari 2008

Strutrulleeffekten är här

Idag fick vi oss ett gott skratt på kontoret. På förmiddagen skickade vår vd ut ett pressmeddelande om 2007 års inte så tokiga resultat. Dagens Media nappade direkt och skrev om Bonusregn över Westanders konsulter, vilket ju inte låter helt fel.

Vad som istället lät helt fel var vd Patrik Westanders kommentar, silad genom Rolf van den Brinks knäckfyllda lur:

"...Men konjunkturen är stark och det finns en strutrulle övergång från reklam till pr, kommenterar vd Patrik Westander byråns ökade försäljning."

Strutrulle övergång? Patrik hävdar att han sa strukturell. Men att Rolf skulle hört fel är kanske inget man som pr-byrå ringer tillbaka och påtalar. Istället mejlade en branschkollega, som läst artikeln, och skrev att de nog också känt av den här strutrullegrejen.

Strutrulleeffekten -- det kan vara årets corporate bullshitord. Reklam- och pr-byråer över hela landet kommer att snacka strutrulle, ekonomisidorna kommer att ta upp det, det kommer att användas som argument i pitcher och upphandlingar. I slutändan kommer det att finns på floskelbingobrickor över hela landet.

Kom ihåg var Rolf trodde han hörde det först.

Andra bloggar om: , , .

torsdag 17 januari 2008

Vill du gå på bio med mig?

Idag ringde Moster Superstar. Hon är mycket upptagen och bor i en stad utan SF-biograf.

-- Vi håller på och städar här och hittade biobiljetter. Få se, det är en, två, tre, fyra, nej fem, sex stycken! Är det nåt du vill ha?

Ja, om jag vill! Jag som liksom längtat efter att gå på bio, men inte kommit iväg på ett tag. Förutom i helgen då, då jag såg Darjeeling Limited.

-- Men de går ut den sista januari, säger Moster Superstar.

Oj, vilket maraton! Men om det är den sjuttonde idag, biljetterna kommer på posten imorgon och jag redan nu vet att jag är upptagen minst fem av de kvällar som är kvar av januari så blir det en tuff match att hinna gå på bio.

Därför utmanar jag nu er bloggläsare: vem vill gå på bio med mig och vilken film ska vi se? Motivera varför och bäst motivering vinner.

Villkor: man får vara med och tävla fast man känner mig eller någon i min familj, eller om man rentav varit på bio med mig redan. Man får inte komma med anspelningar som jag inte gillar eller på annat sätt tro att det handlar om något annat än ett vanligt biobesök. Det finns inga garantier för att vi kommer att gå på bio fler gånger. I juryn sitter jag. Mejla din motivering till johanna.look@gmail.com om du är blyg och inte vill skriva i kommentarsfältet.

onsdag 16 januari 2008

Navelskådande utmaning

Jag har blivit utmanad av Rebecca som på bloggen Mitt liv som populärkulturjunkie uppmanar mig och några ytterligare bloggare att lista våra fem bästa inlägg. Och motivera dem. Hon hade i sin tur blivit uppmanad av Ulrika att lista sina fem bästa inlägg.

Jag har antagit utmaningen och ska nu börja kolla igenom vad jag skrivit sen jag började panikblogga en natt (jo, faktiskt!) för ganska precis ett år sen.

Antagligen kommer jag både att vrida mig som en mask åt vissa inlägg och fnissa sjukt nöjd över andra. Den som läser får se.

tisdag 15 januari 2008

Fejan -- en flickas bästa vän!

Facebook är inte bara ett socialt nätverk, det är också en flickas bästa vän. Mer precist: det är vad du behöver för att inte köpa grisen i säcken. Det är en komplett innehållsförteckning över han som kan bli mannen i ditt liv.*

På Facebook kan du se honom i olika vinklar, du kan se hur han klär sig, vilka sammanhang han tycker det är viktigt, eller helt oviktigt, att han syns i.

Du kan enkelt se om han är singel, engaged eller married. Och med vem i så fall. Du kan se vad han letar efter, var han bor och vilken politisk läggning han har.

Du kan se hans vänner, både i album och bland friends, och hur många de är. Har han orimligt få vänner, så att det är befogat att tro att han är lite asocial -- eller är de så många att det finns anledning att misstänka att det inte finns något utrymme för dig i hans liv?

Du kan se hur han uttrycker sig. Kommenterar han festbilder med "Gu va söt du e =) Haru ätit socker lr ;)" eller skriver han "Se där, det där måste varit precis innan du sjöng en glunt. Festligt!"

Du kan se hans hem, med hans goda eller frånvarande inredningssmak, du kan se om hans mamma varit där, kanske kan du få en skymt av hans bokhylla och se om där finns något av Klas Östergren eller om han samlar på Aftonbladets klassikerserie.

Du kan se var han helst semestrar, du kan se vad han drack i Thailand, och om han brukar festa i skärgården eller på klubb inne i stan. Du kan se hur full han blir på fester och hur ofta en tjej hamnar i hans knä på festbilder. Du kan se vilka han har hookat upp med (och jämföra dig med dem).

Du kan se vilka applikationer han valt och vilket som är hans Stripper name. Har du tur har han gjort German Philosopher-testet och blivit Heidegger. Du kan se vilka grupper han gått med i och vilka filmer hans vänner har funwallat honom. Du kan läsa hans vänners kommentarer på hans wall och få en uppfattning om vad de är för några. Du kan gå vidare till deras sidor och se vad han svarade.

Du kan se om han ställt någon smart fråga och hur många bilder han själv är taggad i. Du kan se vilka som kallar honom Top friend och hur många som tycker att han är en Hottie.

Du kan ana om han gillar sport. Om han har ett fotointresse lär du märka det. Likaså om han gillar att åka skidor eller på annat sätt vara ute i naturen -- då kommer du säkert hitta hela album som heter "Kebnekaise i september", "St Moritz 2006" och annat.

Syskon dyker upp förr eller senare på någon bild och kanske till och med hans föräldrar. Om hans familj eller han själv har en hund eller något annat husdjur kan du bara inte missa det. Antagligen är det med redan på hans profilbild.

Just profilbilden är såklart viktig. Posar han uppenbart och bara syns på ett dramatiskt sätt till två tredjedelar eller står han barfota och sjukt nöjd på tre meters avstånd från kameran med en nyfångad gädda i handen? Sånt säger något om en person.

Skriver han något fyndigt med litterära eller populärkulturella referenser efter sitt namn, där "is" fanns förut, eller låter han samma meddelande finnas kvar i flera dagar? Står det "röjer järnet!" ända till tisdag? Då kanske han inte är så... aktuell.

När du har gått igenom allt det här och gjort plus och minuslistor har du inget att förlora. Känns det rätt och fortfarande spännande, fast du vet nästan allt om honom så go for it. Poke-poke-poke!

* Visst går det lika bra att hitta kvinnor på Fejan.

måndag 14 januari 2008

På eller av -- en fråga som hänger i luften


Med anledning av att kvinnor blivit nekade att bada utan bikiniöverdel i våra badhus har det pågått en topless-diskussion under hösten. "Det fritt hängande" nätverket Bara Bröst driver frågan. I förra veckan hade skribenten och feministen Mian Lodalen en debattartikel i Aftonbladet om kvinnors rätt att slippa skyla sina bröst i simhallen:

"Varför ska krav på badklädsel vara olika för män och kvinnor? Var ska man dra gränsen? Bör feta män med bröst även bära bikinöverdel?

Blir kvinnor med minsta A-kupa befriade från förbudet? När ska flickor börja skyla sig – när brösten knoppas eller kanske redan innan?" skriver hon.

I lördagens Södermalmsnytt är Mian Lodalen intervjuad. På frågan varför det är så viktigt att få bada topless svarar Mian Lodalen:

-- Det är obeahgligt att påbjuda ett tvång för ett kön men inte för det andra. Men det viktigaste anledningen är att vi lever i ett sexualiserat samhälle där det är okej att nakna kroppar visas i reklam och i tv hela tiden. Men när kvinnor själva tar kommandot och bestämmer, då är det inte tillåtet med nakenhet. Objektifiering är okej när kommersiella syften står bakom.

Det är kanske inte en helt enkel fråga. Mest för att jag vill ha rätten över min egen kropp, men dubbelheten i att om jag tar mig rätten kan det utnyttjas av andra. Och det har jag ingen lust att bjuda på. Men just i det här, "...när kvinnor själva tar kommandot och bestämmer, då är det inte tillåtet med nakenhet", tycker jag Mian Lodalen sätter fingret på något mycket, mycket viktigt.

Andra bloggar om: , , , .

söndag 13 januari 2008

Jämställdhet är ett hårt arbete, men nödvändigt

Jag vet att jag är lite efter i den här diskussionen, men ni som mot förmodan inte läst den intressanta DN Debattaren från förra fredagen, gör det: "Vi kan inte bortse från jämställdhetens baksida", undertecknad av en rad svenska forskare. De förespråkar jämställdhet, men belyser det hårda arbete som krävs att uppnå jämställdhet i relationer, något som svenska politiker inte tar tillräcklig hänsyn till:

"... politiker och experter har negligerat de problem som vanliga människor stöter på när de ska förverkliga den vackra jämställdhetsvisionen. Ny forskning visar att jämställdhet i vardagslivet kräver ett hårt, smärtsamt och ofta riskfyllt arbete och vinsterna är inte alltid uppenbara.

Dessa komplikationer måste uppmärksammas och tas på allvar av beslutsfattare på alla nivåer. Risken är att svenska folket annars tappar tron på jämställdhetspolitiken" skriver de.


I en uppföljande artikel, Könsrollerna bromsar jämställdheten, säger Mikael Nordenmark, professor i rehabiliteringsvetenskap vid Mittuniversitetet och en av debattartikelförfattarna:

-- Ska man ha kontroll över sitt eget liv och kunna delta i samhället är en jämställd relation en förutsättning.

Det vill säga: jämställdhet är en rättvisefråga, angelägen för en demokrati.

torsdag 10 januari 2008

Shame on me!

När jag läste i tidningarna idag drabbades jag av dåligt samvete. Carl Bildts grammiskavaj har varit överallt. Kavajkupp, pr-kupp, kavajchock. Varannan svensk (som röstade i Aftonbladets nätundersökning) gav kavajen högsta betyg.

Min kritik mot kavajen i nattens inlägg, där jag kallade den "någonting mellan ett akvarium i ullgabardin och en kamouflagekostym", kändes plötsligt väldigt okänslig och elak. Okej att JAG tyckte att kavajen var superful och konstig, men Carl själv sa såhär till Aftonbladet:

-- Den är fin, mycket elegant. Jag tyckte att man skulle ha något färgsprakande och något mer originellt en sådan här afton.

Han bär bara kavajen vid speciella tillfällen, som nyår, enligt Aftonbladet. Grammisgalan var första gången den fick vara med i ett officiellt sammanhang.

Och visst har Carl rätt. Han ville vara fin och ville visa galan sin uppskattning, så han satte på sig det plagg han tyckte passade bäst för det festliga tillfället. Vem är då jag att döma?

onsdag 9 januari 2008

Shame on you, svenska grammisvinnare!

Hängde med FredrikGrammisgalan idag. Bussiga pr-byrån Mahir PR bjöd. Grammisgalan har fått en ordentlig lyftning. I Globen, med ljusriggar inhyrda från U2, livemusik och Adam och Gry som konfrencierer. Fräscht och krispigt som bara den. Men varför har inte fler artister och band något att säga när de vinner? Det är mest tack hit och tack dit. Varför använder de inte stunden i strålkastarna till att uttrycka något? Ta tillfället i akt, liksom. Lite mer "shame on you, mr Bush", tack.

Som vinnaren i hiphopkategorin, Adam Tensta med homies, som hade likadana t-shirtar på sig med texten "Close Guantanamo":
-- De här har vi fått från Amnesty, sa han rakt ut till oss i Globen och den miljon eller nåt som satt framför tv:n. Amnestys informationsavdelning måste jubla.

Och som min favorit Annika Säkert! Norlin som vann två välförtjänta priser, som årets textförfattare och som årets kvinnliga artist. Hon tog verkligen tillfället i akt och sa att hon hoppades att priserna årets kvinnliga och manliga artist inte finns kvar nästa år, och ville hellre se ett pris som årets artist.

DN:s Georg Cederskog håller med mig och efterfrågar även han bättre tacktal: "En klen svensk gren som igår bara Annika Norlin visade sann talang för".

Om Tenstapojkarnas t-shirtkupp var bra pr för Amnesty så undrar jag vad Carl Bildt ville kommunicera med sin märkliga kavaj? Han delade ut regeringens exportpris till Bloodshy/Avant som ligger bakom Britney Spears nya skiva -- i en kavaj som såg ut som någonting mellan ett akvarium i ullgabardin och en kamouflagekostym. Jag trodde först att han inte var riktigt seriös och att han kanske skulle våga driva med sig själv och säga att det som är bra för Sveriges musikexport är bra för Sverige. Men det kom aldrig. Istället höll han det torraste motiveringstalet någonsin. Modechock var Aftonbladets reaktion på hans klädsel och Expressen är inte sämre och kallar det kavajkupp. Smaklöst, säger jag.

I övrigt blev jag väldigt glad av att Lars Winnerbäck & Miss Li vann årets låt med Om du lämnade mig nu.