Du levande är fantastiskt besynnerlig!

I måndags var jag och pappa Göran på Sverigepremiären av Roy Anderssons nya film "Du levande". Det var Björnfilm i Leksand som bjudit in filmskaparen att premiärvisa filmen på biografen Visir. Det var absolut proppfullt i den stora salongen. Vi kom lite sent och hade turen att få de sista biljetterna. Roy Andersson skickade med oss ett par ord innan filmen började:
-- Det är en film som inte har någon handling och inga huvudroller i vanlig mening.

Väldigt speciella karaktärer -- påtagligt många gubbar ser ut som twistade Roy Anderssonar -- och många scener som hålls samman av den speciella estetiken. En fantastisk film och både pappa och jag log på ett besynnerligt sätt när filmen var slut.

-- Som en Skrotnissevärld, fast med verkliga människor, sa pappa.
-- Påminner om Jan Stenmarks serierutor, tyckte jag.

Rekommenderas!

PS. För er som gillar skvaller -- leksandssonen Daniel Wallentin, regissör till "Ett öga rött", var på plats.

Som en stor påse karameller!

Idag var jag och syster Caroline på vernissagen till utställningen Kosmos, planeter och raketer med Per Karléns färgsprakande och fantasieggande illustrationer på Ottilia Adelborgmuséet i Gagnef. Vi var inbjudna av Pers mamma Lena, som själv är textilkonstnär och god vän till mig. Det var en mycket stolt mamma och med all rätt!

Per har kallats "ungt designmedvetet bilderboksgeni från London" och har en verkligen gjort en rad helt fantastiska bilderböcker för barn. Första boken hette Boken om känslor och nu senast kom Galleri Galosch. En journalist beskrev böckerna som "en påse karameller" och jag kan bara hålla med! Det är färg, glädje, figurer och krumelurer. I djungeln, rymden, Chinatown och under sängen. Så mycket koncentrerad fantasi att man blir alldeles vimmelkantig.

Galleri Galosch slutar med en uppmaning till både barn och vuxna: Gör ditt eget galleri och fyll det med din egen konst! Till TT säger Per:
--Konstnären Pampusch säger "alla kan måla" och så vill jag att boken ska vara, en uppmuntran. Färgerna vill jag ska vara som en godispåse. Det ska vara salt, surt, beskt och sött. En del tycker man om, annat förstår man inte. Men helheten är god.

Så kan konsten beskrivas, inte bara på Galleri Galosch, utan även på Moderna Museet eller Tensta konsthall.

Lyllos alla ungar -- och alla föräldrar. Jag vill också natta mina ungar med Galleri Galosch!

3 skäl att Kent tappar trovärdighet

Inte för att jag någonsin varit ett Kent-fan. Men jag lider lite med alla som pratat så engagerat om bandet. Så vitt jag förstår finns det människor i min generation som på allvar hävdar att Kent haft en avgörande betydelse för deras liv.

Nu har Kent sålt sig.

Till 3. (Usch, jag kräks nästan bara jag tänker på det.)

Kent släpper ett nytt album snart och om man köper en avancerad lur från 3 så får man en ny Kent-singel direkt i mobilen före alla andra. Oooooh-oh.

På affischen som satt på en vägskylt i Skanstull stod det nåt i stil med att "Kent har dessutom lagt konsertbiljetter i förpackningarna till 100 stycken typ XC801Weei-mobiler" (ja, de heter sånt nuförtiden).

"Kent har lagt..." Ja, eller hur. Eller så kanske det är Kents skivbolag som tycker att de gjort ett smart drag för att föryngra Kents målgrupp men det enda de gör är att urholka varumärket Kents trovärdighet.

Idén med biljetter i asken skulle påminna om Willy Wonkas chokladfabrik om det inte var för att det känns så genomkommersiellt och funkar så extremt dåligt med en allians mellan Eskilstunas nästan-medelålders stoltheter, en cynisk mobiloperatör och en mobiltelefontillverkare som gnuggar händerna.

Vad blir nästa drag, Mikael Rickfors som ekologiskt nedbrytbar gummifigur i Kellogg's frostiespaket?

Skämmes, Kent!

Lockar rockar!

Nu kommer jag att under cirka två veckor ta semester från den här bloggen och flytta fokus till min andra blogg a.k.a. Lockiga Look.* Det är min väg mot sådana lockar som jag har på bilden ovan. Min dröm är att lockarna ska finnas kvar varje morgon när jag vaknar och inte bara vara det flykiga resultatet av en locktångs verk.

Ytligt kan man tycka -- javisst! Men så har jag också under ett svagt ögonblick uttryckt mig i termer om "yta och djup, med finess". Det får man ju lida för nu. Jag har varit djup nog så det räcker på den här bloggen, nu är det dags för lite yta som omväxling.

Under mindre än en vecka kommer jag att följa min egen promenad, ömsom på darrande rådjursben, ömsom självsäkert stegande, på vägen till permanenta lockar. Därefter kommer jag att under den kommande veckan initierat berätta hur det känns att upptäcka världen på nytt med ett huvud som när man rör på det liksom studsar lite av alla lockar som är fästa vid skalpen. (Ser du det framför dig?) Lite som att vara ett naivt och oförstört barn på nytt tänker jag mig.

Du är varmt välkommen att följa mig på resan.

Jag lovar, det blir en realtidsdokusåpa av bästa sorten. Den kommer att innehålla allt; längtan (ja, tiden är ju bokad och det är ju trist att gå och vänta), trånad (åå, kan det inte bli torsdag någon gång?), dramatik (tänk om någon råkat dubbelboka min frisör?!), smärta (de säger att lockigt hår kräver ordentligt med balsam, annars protesterar det), ångest (men shit, ska jag göra det här?) -- kanske även förtvivlan (det kan bli riktigt, riktigt dåligt). Med lite tur även romantik, jag har hört att män är som galna i lockigt hår. Vi får dessutom kontakt med samhällets alla sidor -- både pantburksjakt on the wild side och trendig hårsalong på Södermalm).

Seså, var inte sån -- klicka här. Du kommer inte att bli besviken. Ty lockar rockar!

* Notera allitterationen!

Det här ser jag fram emot!

Det är inte ofta jag sätter alarmet på mobilen på 21.20. Men idag har jag gjort det. För att lagom hinna göra en kopp te innan "Mia och Klara" som börjar 21.30 på SVT.

Det är Klara Zimmergren och Mia Skäringer, mera kända som radioröster i RollOn, som tidigare gick på P3 på lördagar och söndagar, som gör en efterlängtad comeback i tv-format.

För mig är RollOn härliga helgförmiddagar, endera med lurarna på ute på promenad eller lite städning hemma med förmiddagskaffe efteråt. Nu var det länge sen.

Viveka, Gulletussan och Tabita. Det ska bli så härligt att se er!