Blanda inte ihop kultur med underhållning

Lyssnade nu under kvällen på en intressant intervju med Anna Takanen, konstnärliga ledare vid Göteborgs Stadsteater. Hon intervjuades i egenskap av makthavare och fick frågan om hon har makt.

Hon svarade att hon uppfattar att hon har makt inom teatervärlden, bland regissörer, skådespelare och andra inom branschen. Men konstaterade att hon som konstnärlig ledare vid en teater har mycket lite makt i samhället, eftersom kulturen, där teatern ingår, tillmäts ett litet värde. Teatern har reducerats till underhållning istället för att vara en plats där stora och viktiga frågor blir belysta och diskuteras. (Alternativt en plats för kultureliten, tänker jag.)

Jag tycker inte om att det är så.

Lyssna på hela intervjun!

Några dagar väck, några dagar off

Det blev, som väl är, inget shoppat på Buy Nothing Day. Jag blev sjuk och lyckades bara ta mig till mataffären för att köpa juice och apelsiner, och det kan väl ändå inte räknas. Sen dess har jag legat sjuk i något konstigt som gör ont i hela kroppen.

Nu har jag repat mig såpass att jag följer med resten av Westander-kontoret till Bryssel på studieresa i två dagar. Väckarklockan kommer att ringa klockan fyra i natt och taxin kommer klockan fem. Hu.

Har 40 euro kvar från sommarens Greklandsresa som jag tänker spendera på något helt fruktansvärt onödigt om tillfället dyker upp. Helst en ny parfym. (Ser nu hur illa det ser ut i förhållande till mitt förra inlägg, men...)

Hur som helst -- jag skulle skriva varför det har inte blivit några inlägg på några dagar, och varför det dröjer ytterligare några dagar innan det blir några fler. På återseende!

Imorgon kan du välja att inte köpa något, även om det är jobbigt

Imorgon, 24 november, är det Buy Nothing Day.

På den svenska sajten citeras omvärldsanalytikern Christina Cheng i en artikel i DN, från den omtalade väskdebatten i våras. Hon ser ett skifte mot en konsumtionskritisk trend:

-- Det man nu börjar se är att de som ligger längst fram i den bildade medelklassen söker ett annat uttryck. Hur definierar man sin identitet om man inte ska konsumera? Tiden kommer att bli en viktigare faktor än pengar.

Eller bildning, som toppar en undersökning om vad som ger status i vårt samhälle. Det hintar om att kunskap, medvetenhet och deltagande versus passivt konsumerande kan vara det nya "fattiga-rika".

Filosofen Alexander Bard talade vid Medieakademins höstseminarium i Göteborg i onsdags om de nya samhällsklasserna som delar samhället i över- och underklass genom ett helt nytt snitt. Han talar om nätokrater och konsumister. Nätokraterna kräver att få vara med i diskussionerna som förs i samhället, företrädelsevis genom de möjligheter i tid och rum som nätet ger. Konsumisten hänger sig åt ett resurskrävande konsumerande som inte tillför särskilt mycket alls.

Så, köp inget imorgon.

Fast... shit, jag vill ju så gärna ha den där fleecetröjan från Haglöfs som det är extrapris på, bara imorgon, hos Alewalds. Men jag vill ju visa min konsumentmakt och stödja Buy Nothing Day. Livet är fullt av val som ger ångest, som Sartre sa.

Som också sa, att vi alla har ansvar för hur vi väljer.

"Problematiskt att den manliga sexualiteten kopplas till grovt våld och död"

Idag börjar DN en artikelserie om våld, sex och unga människor.

I en av dagens artiklar beskrivs bland annat en film som ligger på nätet, där en man får halsen avskuren av en soldat. På samma sajt finns olika grova porrfilmer. DN har bland annat intervjuat Thomas Johansson, genusforskare och professor i socialpsykologi vid Göteborgs universitet, som anser att det är en vidrig bild av mannen som vuxenvärlden förmedlar till ungdomarna via vålds- och hårdporrsajterna:

-- Detta är en del av den allra mest extrema manskulturen där allt som inte är muskulöst och manligt ska förgöras och där kvinnor ska förnedras och våldtas, säger han. Jag associerar till soldater som tittar på hårdporr och sedan våldtar fiendens kvinnor. Pojkar som fastnar i detta och som kanske går in i subkulturer där både våld och kvinnoförakt glorifieras hamnar i en mental krigszon. De gör sig av med sin empati och kan råka riktigt illa ut - för att inte tala om deras offer. Så tycker jag att man bör kunna säga utan att bli anklagad för moralpanik.

Det är just kopplingen mellan våld och sex som är så fruktansvärt skrämmande, tycker jag. Idéhistorikern Anja Hirdman, genus- och massmedieforskare vid Stockholms universitet, säger till DN:

-- Både porr och våldsskildringar ger starka kroppsliga reaktioner, och när de länkas samman kan det lätt bli ett känslokaos av äckel, rädsla, upphetsning. Är det våldet som ska vara upphetsande eller sexualiteten som ska vara våldsam?

Det är minst sagt problematiskt att den manliga sexualiteten kopplas till grovt våld och död, anser Anja Hirdman.

-- Dessa bilder är uttryck för en psykotisk manlighet som till varje pris ska ha kontroll över sina kroppsupplevelser och över kvinnan, det underordnade offret. Resultatet kan bli att unga män får för sig att det är helt okej att använda våld både mot varandra och när de har sex med unga kvinnor, säger hon till DN.

Har vi inte sett tecken på just det under den senaste tiden, inte minst i de uppmärksammade våldtäktsmålen mot de så kallade Stureplansprofilerna?

Andra bloggar om: Thomas Johansson, Anja Hirdman, sex, våld.

Elfte budet: Du skall icke taga något för givet

"Ett ja kan precis som ett nej sägas på olika sätt, med ord eller med kroppsspråk. Bästa sättet att få reda på vad någon vill är att lyssna och är du osäker gör du bästa i att fråga. Ta inget för givet." Så står det på kampanjensajten för Okejsex.nu.

Det är Operation Kvinnofrid som under hösten genomför en kampanj med namnet Okejsex.nu, som handlar om sexuellt våld. Operation Kvinnofrid är en samverkansform mellan myndigheter och organisationer i Stockholms län i frågor som rör mäns våld mot kvinnor.

Målet med kampanjen är, som de skriver på sajten,"att synliggöra och att öka medvetenheten om olika former av sexuellt våld och om problemets omfattning".

Budskapet är att alla sexuella handlingar ska vara ömsesidiga och att ingen ska utöva, acceptera eller blunda för sexuella övergrepp.

De väljer att definiera en våldtäkt som allt som sker före ett ja till sex: "Med en sådan definition måste vi faktiskt ta reda på och aktivt känna in om den vi ska ha sex med verkligen vill."

Och för den som är lite dålig på att "känna in" -- här är en liten kom ihåg-lista att ha i bakfickan, saxad direkt från Okejsex.nu:

• Att hångla betyder inte ja till sex.
• Att ha sex en dag betyder inte ja till sex nästa.
• Att vara full betyder inte ja till sex.
• Att vara tillsammans med någon betyder inte ja till sex.
• Att följa med någon hem betyder inte ja till sex.
• Att inte skrika eller slåss betyder inte ja till sex.
• Att flirta betyder inte ja till sex.
• Att sova betyder inte ja till sex.
• Att inte säga nej betyder inte ja till sex.

"Ta inget för givet" tycker jag sammanfattar vad det hela handlar på ett väldigt bra sätt -- och tänker att nu kommer det nog en massa kommentarer på det här inlägget.

Andra bloggar om: Okejsex.nu, Operation Kvinnofrid, sex, våldtäkt.

Anders Milton: Stäng dörren för mördare!

Idag skriver Anders Milton, regeringens nationella psykiatrisamordnare, på DN Debatt att det inte är någon rättighet att få bli läkare och att dörren till läkaryrket ska vara stängd för mördare.

Förutom att han svamlar och blandar ihop en massa saker, som andra typer av brott med annan typ av trolig återfallsgrad, rättssäkerhet med mera, skriver han att "universiteten bör göra en bättre kontroll av vilka som är lämpliga att arbeta som bland annat läkare. Inte bara för patienternas skull och för det förtroende som hälso- och sjukvården behöver ha för att rätt kunna hjälpa människor utan också för dem som rehabiliterat sig men ändå riskerar att hamna i en omöjlig situation."

Jodå, det tror jag med. Men jag tror att risken att dömda mördare börjar dyka upp en masse på läkarprogrammen är minimal. Vad som skrämmer mig mer: alla de med högsta betyg som söker till och kommer in på läkarprogrammet, för att det är det svåraste och mest prestigefyllda man kan läsa -- men saknar empati. De om några riskerar väl att hamna i "en omöjlig situation", vilket på sikt skadar förtroende för hälso- och sjukvården.

Hellre då att ta in lämpliga människor genom intervju, och därmed låta en och annan färdigstraffad möööörrrrdare slinka igenom.

En spännande diagnos?

Skönt. Alltid skönt att ha en diagnos. Så man med gott samvete kan skylla på något. Idag är det någon av kvällsblaskorna som skriver att 300 000 sötsugna svenskar kan ha vuxen-ADHD.

Jag är rätt ofta sötsugen. Trodde att det går att bota om man undviker att äta socker. Men om jag har vuxen-ADHD är det kanske bara att acceptera handikappet. Inkorporera det i min identitet. Jag som alltid varit så rekorderlig och skötsam, faktiskt lite spännande att ha ett typ värstinghandikapp.

Förresten. Vad är vuxen-ADHD? Yttrar det sig som att man blir lite dampig av att dricka öl?

Nåväl. Man ska kanske inte tro allt tidningarna skriver.

Andra bloggar om: ADHD, godis, handikapp.

PS. Fotot har jag lånat från Sweets.se.

Runt runt i Markelius kollektivhus

Ikväll har jag varit på klubb i Sven Markelius kollektivhus på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen! Huset som jag besökte och gjorde ett slags utvändigt studiebesök vid när jag skrev ett arbete på D-nivå i konstvetenskap. Det kändes högtidligt, att faktiskt få komma in i huset, i det som en gång var matsalen.

Det var Egron Lundgren-specialisten Andreas Hedberg som drog med mig och min gode vän Samuel, som är på besök över helgen.

Klubben heter Runt runt och det var sista gången de körde på det stället. DJ-killen spelade plötsligt min gamla favvo John Holm, och jag skickade en lapp och önskade "Du e en stor grabb" med Holm. Som jag har längtat att höra den ute! DJ-killen måste också älska den låten för han spelade den i nästa byte. Men! När de första takterna började klagade folk på att det luktade bränt och tro det eller ej, men basen dog. Så var det slut på det roliga, kvart i ett...

Men inte minst lite kulturhistoria hann vi med. Det känns stort!

"Vi tar det ett varv till, idag kör vi återanpassningsvinkeln, okej?"

Många kommentarer på mitt förra inlägg om en mördare på vårdcentralen, det är kul! Att ni läsare är aktiva alltså. Fallet i sig är ju inte kul alls. Moralfrågan i det aktuella fallet lämnar jag lite därhän, men vill lyfta upp det signaturen Leffe skriver, som handlar om hur media behandlar ett sådant här fall:

"Analysen av hur det rapporteras måste göras utifrån vilka drivkrafter som finns bakom en journalists eller utgivares beslut att publicera.

Det säljer kanske bättre att köra 'en mördare på vårdcentralenvinkeln' dag 1 och 2, sedan kan man avsluta det hela dag 3 med 'återanpassningsvinkeln', helt utan självkritik, naturligtvis - jämfört med att göra tvärtom? Kör man återanpasningsvinkeln först (dag 1 och 2) kan man ju inte begära att läsarna ska lyncha honom dag 3, eller hur?

Det viktiga för nyhetsmedia är att få uppmärksamhet till sina program, detta ger status, läsare/lyssnare/tittare och i förlängningen intäkter genom lösnummerförsäljning, prenumerationer, reklamförsäljning eller (som i fallet public service) större internbudget. För den enskilde journalisten ligger lön, status och kanske en fast tjänst (där man kanske kan få göra reportage som man tycker är angelägna på riktigt).

Slutligen tycker både enskilda och kollektiv av människor om att få sina egna uppfattningar bekräftade. Om de har förförståelsen att läsare/lyssnare/tittare är fördomsfulla och gillar 'mördare på vårdcentralenvinkeln' - då kommer de att försöka få den bekräftad."

Jag vet inte vad som är mest tragiskt, medias metoder eller att vi accepterar dem? Gör vi det?

En mördare på vårdcentralen?

Idag har det varit ett himla hallå kring en man som för mer än tio år sedan begick ett mord och nu, efter avtjänat straff, kommit in på läkarutbildningen. Bland annat har Göran Hägglund gått ut och sagt att mördare är olämpliga läkare och att reglerna måste ses över.

Det kan nog vara så att inom vissa yrken så bör man ha ett prickfritt förflutet. Om man är polis bör man vara ostraffad för att samhällets förtroende för polismakten ska upprätthållas. Om man jobbar på en förskola ska man såklart inte vara dömd för pedofilibrott. Men i fallet med en läkare som begått ett, visserligen mycket grovt, hatbrott i sin ungdom -- jag vet inte.

Det kan vara så att det är bra om det framgår vid ansökan om personen varit straffad. Jag vet inte. Det finns säkert någon utredning som kan ta reda på det.

Det som förvånar mig är hur tydligt media tar ställning mot den här mannen. De inte bara rapporterar -- de dömer också.

Det enda jag hittat som balanserar upp det hela är en intervju med Peter Söderlund, nationell samordnare på Kris, som till SvD.se säger:
– Efter avtjänat straff har man rätt att börja om. Den här personen har ju visat att han har förändrats, att han vill hjälpa folk. Får vi en samhällsutveckling där man inte får en andra chans går vi tillbaka till 1500-talet.

En andra chans eller ej, loppet är redan kört för den här killen när Rapport-reportern på bästa sändningstid och med värsta dramatiken i rösten berättar att "bland de prasslande löven i den stillsamma akademiska miljön går mööördaren...".

Hur var det nu med den här objektiviteten som alla journalister värderar så högt? Eller får den vika så fort det går att skapa dramatik?

Nu är vi återigen där -- moralfixeringen hos media. Journalister, som allmänheten har ett ruskigt lågt förtroende för, försöker desperat positionera sig själva genom att visa hur illa det är ställt med resten av vårt samhälle.

Någon har sagt att medias strategi är att skapa rädsla hos läsarna för att ha dem i sitt grepp. Obekymrade medborgare som visslar och rycker på axlarna säljer nämligen inga lösnummer och höjer inga tittarsiffror.

Medierna lever på vår rädsla. Och vad kan vara läskigare än en mördare på vårdcentralen?

Opinionen gör som opinionen vill?

"De senaste affärerna har stänkt ned moderaterna värre än de andra partierna i alliansen, och värdet på varumärket 'nya moderaterna' faller just nu som en sten" skriver Göran Eriksson i SvD idag.

Ändå visar en Synovate-undersökning som DN låtit göra att moderaterna, trots alla skandaler under de senaste veckorna, har ungefär samma väljarstöd som innan.

Flera medier rapporterar (förvånat? indignerat?) om det idag. De som gjort sitt bästa, hojtat, skrikit, moraliserat och pressat fram en avgång. Och så syns det inte i väljarbarometern? Svensson skiter liksom i det (nya Svensson alltså).

Tro nu inte att jag förespråkar alkoholintag på arbetstid eller svartjobb. Icke. Tro inte heller att jag vill pussa en moderat.

Här passar den bra, statsvetaren Tommy Möllers lista över vad vi kommer att få se mer av i medias bevakning av den formella makten i fortsättningen. Han presenterade den vid tidningen Fokus mingel förra veckan och tionde och sista punkten heter moralfixering. Och på den punkten kan vi redan nu sätta "check".

I sin kamp om att positionera sig som makthavare mot makthavarna plockar medierna fram sitt tyngsta vapen: moralen. Media har sina egna tio guds bud som kan vara synnerligen användbara att snyta fram, för att stärka sin egen ställning och inte minst för att höja försäljningen av lösnummer.

Och plötsligt är media inte bara den tredje statsmakten, den granskande. De är även den lagstiftande och den dömande -- om än bara i sitt eget förlovande tabloidland.

Frågan är vilket galleri man spelar för. Den olydiga opinionen gör tydligen ändå som den vill.

-- Hejsan svejsan, Göran!

Meh, jaa. Sluta tjata rå. Här är bilden.

Observera killarna från firman.

Andra bloggar om: Göran Persson, jag, Säpo.

Foto: Fredrik Wass.

Jag skymtar, alltså finns jag

Foto: fotograf Johanna Henriksson

Najmen, ser man på! Det är ju fantastiskt intressant med mingelbilder, inte minst när man själv riskerar skymta i någon viktigare persons bakgrund. Det är precis vad jag gör här. Detta är från Fokus mingel i torsdags, så det är iofs ingen nyhet längre. Bara lite narcissism.

Min stjärnglans ökar när jag kan berätta att jag här rör mig i Fredrik Wass sällskap (det är han som skymmer mig) -- redaktör för Internetworld och bloggar som bison. Den jag är involverad i ett så spännande samtal med är Alexander Armiento, chefredaktör för ST Press.

Men när kommer mingelbilden på mig och Göran? Jorå, den kommer, den kommer...

Andra bloggar om: Fokus, Fredrik Wass, Internetworld, bison blog, Alexander Armiento, ST Press, Göran Persson.

Stockholmare och glad i hatten?

Hur mår du idag? Jag känner mig som en femma på en sjugradig skala. Ledig, har tränat och precis ätit lunch. Och har en hel dag kvar att lata mig, läsa tidning, bada och så vidare. Rätt nöjd. En femma.

Hur jag och alla andra stockholmare mår idag kommer ikväll och många kvällar framöver att kunna avläsas på färgen på Hötorgsskraporna. Det är konstnären Erik Krikortz som igår öppnade sin utställning Känsliga städer, där byggnader belyses av ljus i olika färger, beroende på invånarnas känslotillstånd. I en pressrelease säger han:

”Reklamen dominerar det offentliga rummet, påpekar våra brister och talar om vad vi behöver för att må bra. Vår ekonomi är en ’bristekonomi’ som bygger helt och hållet på otillfredsställelse. Genom ljusinstallationen kan stadens invånare kollektivt själva tala om hur de mår. Resultatet blir en psykologisk diagnos på samhället.”

Konstnären är inbjuden av Moderna Museet. Deras intendent John Peter Nilsson drar paralleller till den kanadensiske filosofen Marshall McLuhan och hans teorier om informationssamhället som en utveckling av människans centrala nervsystem:

”McLuhans iakttagelser har blivit vardagens verklighet. Radio, teve, tidningar och internet är inte bara bärare av information och kunskap – de avläser och ibland förstärker privata och kollektiva känslolägen. Medierna kan vara både ställföreträdande gråterskor och hyllningskör åt oss inför händelser av olika slag.” (Vad sägs om att även skjuta in substantivet ”moralpredikanter”?)

Igår lyste det gult på skrapornas kortsidor. Hur kommer det att se ut ikväll?

Varför inte rött, som i jävligt glad i hatten?

Andra bloggar om: Emotional Cities, Erik Krikortz, medier, Marshall McLuhan.

Foto: Åsa Lundén, Moderna Museet.

Ny makthavarwiki lanserad

Har ikväll varit på lanseringen av tidningen Fokus nya wikisajt makthavare.se. Samtidigt outade de sin lista över Sveriges 100 mäktigaste -- både kända och okända makthavare. En spännande och kul grej -- och inte minst användbart i mitt jobb. Branschkollegan Göran Persson, nummer 46 på listan, talade kring vad makt innebär och hymlade inte om att han själv gillat att ha makt, eftersom hans drivkraft har varit att påverka.

Han pratade bland annat om att klimatförändringen kan innebära "en renässans för politiken" eftersom det inte kommer att räcka med att lita på att företagen driver igenom förändringar i tillräckligt hög takt. Det kommer att krävas -- väljarna kommer att kräva -- att staten använder styrmedel för att få till stånd de förändringar som är nödvändiga.

När det var dags för snittar och mingel i ett kändistätt World Trade Center passade jag på att presentera mig för branschkollegan Persson och överräcka en pr-handbok från Westander. Men ser man på, Persson fick ett exemplar av min kollega Jocke i Almedalen, och det hade han minsann med sig i sin portfölj! Det var inte mycket i den prydliga portföljen, men en pr-handbok fanns det. Jag har för mig att Persson sa att det var "en praktisk sak det där".

Andra bloggar om: Fokus, makthavare, Göran Persson, klimatförändring.