Djurrättsalliansens lyckade avslöjande

I går intervjuades jag av TV4 Nyheterna om pr-värdet på Djurrättsalliansens avslöjande om minkarna. 3.14 in i programmet är inslaget, som också blev en artikel på Nyhetskanalen.se:

"PR-experterna är imponerade av Djurrättsalliansens taktik för att nå ut med budskapet om de vanvårdade minkarna. Genom noggrann planering där bilderna släpps exklusivt till nyhetsredaktionerna har kampanjen fått maximal uppmärksamhet i de svenska medierna.

-- Om man skulle sätta in en annons där de här inslagen har varit så skulle det naturligtvis kosta väldigt mycket pengar. Det allra viktigaste för djurrättsalliansen är att de fått upp den här frågan på den politiska dagordningen, säger pr-experten."

Det är imponerande att Djurrättsalliansen nått ut så brett en månad före valet och fått politiker på högsta nivå att uttala sig och agera. Ingen kan värja sig mot bilderna som träffar rakt i magen. Nu återstår att se vad som händer efter valet med minkfrågan.

Foto: Djurrättsalliansen

Den döende hipstern?

Besökte Berghs examensutställning i dag. Det är något fint över examensutställningar. Precis som begravningar kan de få en att känna sig oerhört levande.

En av studenterna, Conny Hedman, visade upp just -- sin begravning. 1981--2010 stod det på kistan. Ovanpå kistan stod hans blankslitna kängor, ett par slitna jeans låg där tillsammans med en ihopvikt tröja.

Hans arbete handlade om att vi ofta planerar våra liv minutiöst, men att vi glömmer att regissera våra begravningar.

"Vem vill i livets glada dagar börja planera för sin egen begravning? Ingen", skriver han. Den dagen, den sorgen.

Det krävs mod för att närma sig sin egen död, även i projektform inför examen. Och visst är det så att vi gör våra efterlevande en tjänst om vi redan innan berättar hur vi vill ha det den dagen vi är borta, hur obehagligt det än är.

Men. I inledningen till häftet som dokumenterar hans projekt står det:

"Jag kan vara väldigt noggrann med vad jag projicerar ut till mina medmänniskor. Hur jag klär mig, vad jag pratar om, vad jag röstar på och vad jag skriver om."

Jag inser. Och han måste ha blivit som förstenad när tanken slog honom.

Att de anhöriga placerar den döde hipstern -- som under sin levnads glada dagar minutiöst tänkt igenom hur han klär sig, vad han pratar om, vad han röstar på och vad han skriver om -- i en vit svenssonkista, med profilerade kanter och snidade handtag. Och placerar en ogenomtänkt blomsterkrans ovanpå, med vita band och banal text, präntad med guldpenna i sån där handstil som de som jobbar på blomsteraffär har.

Det vore, i sanning, ett öde värre döden.

Jag vill se rejäla utspel

Blev ombedd att gångna söndag tycka till i Dagens Medias Söndagspanel om vad som varit veckans snackis och vad jag vill läsa om nästa vecka.

Jag tog upp Bjästa-fallet och vill se rejäla utspel från både regering och opposition där de angriper de attityder och värderingar som avslöjats i Bjästa-fallet. Våra politiker måste markera att värderingsfrågor är lika viktiga för vårt samhälle som jobben och arbetslösheten.

Inte många steg framåt sedan häxbränningarna

Såg Uppdrag granskning "Den andra våldtäkten" i går på SVT Play och känner mig arg och illamående. Och konstaterar att Sverige inte har tagit många steg framåt i utvecklingen sedan häxbränningarna på 1600-talet.

Det värsta är nog att detsamma skulle kunna hända på nästan vilken liten ort som helst. Catia Hultquist på DN skriver att hon "sällan har sett en så tydlig bild av det gammelpatriarkala Sverige - så levande, så välmående".

Kan inte låta bli att undra hur skola, kyrka, hockeyn och alla andra skulle reagera om någon "fin och trevli pôjk" i Leksand stod anklagad för, och erkänt, våldtäkt?

”Lettermans krishantering kan bli en klassiker”

Idag har jag, i egenskap av pr-konsult på Westander, skrivit om David Lettermans välregisserade erkännande av sitt snedsteppande på Aftonbladet Debatt.

"Historien med en känd, rik man som har sex med kvinnor som befinner sig i beroendeställning till honom på jobbet har vi hört förut. Men det är få förunnat att som Letterman kunna, och våga, ge sin version i direktsändning och efter eget manus.

Ett mer välregisserat och dramatiserat erkännande kan man knappast tänka sig. På sin hemmaplan berättar han med väl valda ord, knastertorr humor, utan att bli avbruten och med en väldrillad publik.

Personligt är det förstås en tragedi för alla inblandade, men som exempel på skicklig krishantering kan det här bli en klassiker.

Att lägga korten på bordet är ett grundläggande tips för all kriskommunikation. Letterman gör det i direktsändning och berättar om utpressning, advokater och rättegång så att det blir en rafflande historia.

Han erkänner att han gjort ”fruktansvärda, hemska saker”, men vill av hänsyn till de inblandade inte gå in på detaljer. Han försöker heller inte bortförklara sina handlingar, vilket gör att vårt förtroende för honom inte skadas nämnvärt.

Att visa att man förstår omvärldens upprördhet är en grundregel i medial krishantering. Men här hinner vi knappt ens bli upprörda, eftersom han dramatiserar historien så skickligt.

Letterman har markerat att resten av historien är privat, med hänsyn till de inblandade. Men det är klart att historien inte stannar här. Nu kommer media att söka hans familj och de kvinnor som han har träffat. Att försöka ducka i mediestormen är ett vanligt misstag. Letterman bör nu se till att vara tillgänglig för att svara på journalisternas frågor – för de lär komma.

Vi har ett bra svenskt exempel på kuraget att själv berätta om det som man helst av allt inte vill att någon annan vet. När kvällstidningarna på 1990-talet skulle rapportera om Gudrun Schymans alkoholism förekom hon dem genom att berätta med sina egna ord i tv:s morgonsoffa."

Trevlig midsommar!

Är i Dalarna, närmare bestämt Djura, för att fira midsommar. Och ett tag var jag nästan lite orolig, men så kom regnet till slut. Midsommar utan regn är som sill utan spad.

Såhär såg det ut vid majstångsresningen i Djura den 22 juni 1984. Fullt i fôlk. Det är min pappa Göran Look som har tagit bilden och den hänger som Månadens bild i skyltfönstret hos Djura Bok & Pappersverkstad.

Glad och trevlig midsommar!

Pr-experten: "Kyssen är ett klassiskt grepp"

Ett historiskt beslut. Och Mona Sahlin kysste RFSL:s vice ordförande Ulrika Westerlund i p(u)r glädje.

Men pr-experterna är inte nådiga mot henne. Utom jag då, i Dagens Media, och även i Metro, där jag är "försiktigt positiv" och säger att "kyssen är ett klassiskt grepp att skapa uppmärksamhet".

-- Det är klart att den här typen av manifestation kan uppfattas som ytligt och publikfriande men kyssen känns trovärdig, eftersom Mona är engagerad i HBT-frågorna.

Kan den ge henne ett popularitetslyft?

-- För det första så är det bra för Mona att synas på ett positivt sätt i en viktig fråga men om det påverkar hennes popularitet är svårt att säga.

Fi blir Feministerna?

Ska Feminististiskt initiativ, som jag ju är med i, byta namn till Feministerna?

Talespersonen Gudrun Schyman är för, men Feminististiskt initiativs styrelse röstar för avslag på kongressen nästa helg. SvD kallar det ett Bakslag för Schyman.

Jag läser Veronica Svärds inlägg och argument både för och emot. Hon håller i sak med Gudrun Schyman, som är för ett namnbyte, men är inte säker på om det är rätt tid just nu.

"Men Schyman menar att Feministiskt initiativ inte längre är ett initiativ, och jag kan hålla med henne om det. Vi är här för att stanna och det faktum att vi har parlamentariska ambitioner kommer att stärkas och tydliggöras i de nya stadgarna. Ingen ska tvivla på det!

Men jag är osäker på om det är bra timing att byta namn nu. Osäker på om väljarna har förstått att feminismen är en egen politisk ideologisk utgångspunkt, precis som socialism eller liberalism. Är ni mogna för det steget? Är det dags för Feministerna att ta steget in i politiken?"

Till SvD säger Gudrun Schyman:

–Jag har föreslagit Feministerna för att det tydligt talar om vilken ideologisk utgångspunkt vi har. Det visar också vår ambition att samla feminister för ett organiserat parlamentariskt arbete, säger Gudrun Schyman.

För att låna ett uttryck från ett helt annat håll:

Det är nu det händer.

Peggy är tillbaka

P3 spelar Peggy Lejonhjärtas sköna Dansar och slåss. En vanlig småtråkig tisdag. Vilken lycka!

När hela världen håller andan

Det amerikanska presidentvalet pågår för fullt och om svenskarna fick rösta skulle bara ett par, tre procent rösta på McCain. Det lutar åt Obama, men det har lutat förr och man ska inte ropa hej över den berömda bäcken eller hur det var.

Min gode vän Fredrik Wass bloggar just nu om presidentvalet, och håller koll på bloggvärlden åt Aftonbladet. Det är valvaka i Second Life, skriver Fredrik. Kul. För egen del blir det valvaka och en stadig amerikansk frukost på pr-byrån Prime imorgon bitti. Medan hela världen håller andan.

Miljonregn över Djurabarnen

Den lilla Leksandsbyn Djura -- min hemort -- har inte bara Lassi Karonen. Nu har de en miljon kronor också. Eller rättare sagt barnen.

DN kan rapportera idag om att barnen "i det lilla samhället Djura utanför Leksand har fått en miljon kronor att göra något roligt för" då "ett barnlöst par har donerat alla sina pengar till barn och ungdomar i Djura församling".

Enligt Dala-Demokraten ska barnen få bestämma vad som ska göras med pengarna:
"Alla ska få rita en teckning med önskemål.
-- Jag håller på att rita en fritidsgård. Det skulle jag vilja ha i Djura, säger Matilda Nääs Forslund, elev på Djura skola, till Dala-Demokraten."

På min tid FANNS det faktiskt en fritidsgård, som var väldigt poppis. Och så hade vi Bertas kafé mitt i byn. Nu för tiden krävs det miljondonationer för att ungarna ska ha ett ställe att hänga på.

Martha en del av treklövern

Var igår på Nalen och såg Martha Wainwright. Storslaget.

När jag nu äntligen hörde henne live framträdde släktskapet med storheter som Emmy-Lou Harris och Lucinda Williams så tydligt.

Det är alltså sant att alla goda ting är tre.

Gratulationer till Årstavikens gnom!

"Gnomen heter Gunnar, och är min morfar. Han fyller 88 idag, så min mamma tar med sig en utskrift av ditt inlägg till honom. Det är alltid kul att bli lite uppmärksammad."

Den väldigt glädjande kommentaren skriver signaturen Basic på mitt inlägg Vi mötte Årstavikens gnom.

Det var i februari förra året som min mor och jag träffade på en liten, liten farbror som ur minnet och med inlevelse reciterade mannen "Vinterns gnom" av Harry Martinson. En upplevelse som senare blev föremål för uppmärksamhet vid Harry Martinsson-sällskapets årshögtid.

Jag hoppas att Gunnar får veta det också. Mina allra varmaste gratulationer till Gunnar på bemärkelsedagen!

Om hur olika killar kan vara

Var i går på bokmässan i Göteborg och lyssnade till ett seminarium med Inti Chavez Perez, Zanyar Adami och Axel Gordh Humlesjö som pratade om antologin "Pittstim – pissbomber, skogsporr och kärlek".

En antologi som enligt redaktörerna Inti Chavez Perez och Zanyar Adami vill "föra ett samtal om hur det är att vara kille, och hur olika killar kan vara". De talade bland annat om idrottsrörelsen som statligt subventionerad våldsuppfostran, att roller stympar och om Tafsar-Åke.

Väntar med spänning på att boken ska komma i brevlådan.

Läs ett provkapitel här >>

Liza Marklund väljer ny agent

Liza Marklund -- hur kan du välja Niclas Salomonsson till din nya litterära agent?

Den frågan ställer ett antal kvinnor i en debattartikel på Aftonbladet.se idag. Elin Alvemark, Sandra Dahlén och min blivande kollega på Westander Kajsa Claude är några ur den namnkunniga skaran av undertecknare.

Liza Marklund är "kanske landets mest kända kvinnomisshandelsmotståndare" och Niclas Salomonsson är dömd för kvinnomisshandel och har flera polisanmälningar mot sig.

Han hade ett förhållande med författaren Unni Drougge under 1998-2005, ett förhållande som hon ger sin version av i romanen Boven i mitt drama kallas kärlek. En roman så fruktansvärd att jag inte kunde läsa den färdigt, om en man som gör så avskyvärda saker så att en tiondel är i närheten av sanningen så är det långt över alla gränser. (Och ja, han blev dömd för misshandel.)

Och den mannen har Liza Marklund valt till sin agent. Dåligt omdöme, tycker jag.

Som Stureplan -- fast bättre

Roligt med Karin Mamma Adelsköld. Kan kanske funka även till exempel i Rimbo när kvällarna blir långa?

Redaktören avslöjad i blogg

Att det ska vara så svårt att få tid till ett inlägg. När jag själv är omnämnd på nätet i egenskap av redaktör för Westanders pr-handbok 2008 så får jag passa på att länka.

Det är Köksveckan som skriver om Westanders pr-handbok 2008 som smyglanserades igår på Debaser Medis bland mer än 150 gäster. Mingel, bjudvin och panelsamtal med bland andra Birgitta Ohlsson (fp) och medieforskaren Jesper Strömbäck.

Jag tror det är Dagens Medias Ola Eriksson som citerar mig i bloggen och avslöjar min förkärlek för typsnittet Myriad som ersatt Verdana i årets version av pr-handboken.

En handbok som dessutom piffats upp med illustrationer av leksandsbördige och londonbaserade illustratören Per José Karlén. Ett verkligt lyft som gör pr-handboken ännu mer inspirerande, tycker jag!

Feministisk stand up i Stockholm

Nu blir det feministisk stand up på Clarion upstairs bar berättar DN idag. Värdar är Linn Edlund och Pernilla Hammargren och medverka kommer bland annat Gloria Tapia, Mikael Koppelman, Ami Hallberg Pauli och Magnus Betnér att göra. De har tidigare varit på Street, vad jag har förstått. Till DN säger Linn Edlund att det är ett slags experiment där utbudet ska vara jämställt och där komikerna ska ha genuskoll.

-- Vi vill skapa en roligare stämning för de nya tjejerna och ett kontaktnät även med de schyssta killarna som vill förändra ståuppscenen.

Heja! Det låter fantastiskt kul! Och dessutom är det gratis, tisdagar klockan 19 på Clarion i Skanstull.

Dessutom har Ami Hallberg Pauli premiär för "The i kväll show" (bilden) på Mosebacke nu på måndag, där hon blandar politisk stand up med side kick music.

-- I showen kommer jag att vara feministisk och inte be om ursäkt för det, säger hon till DN och avslöjar att hon skrivit en arg jämställdhetstango.

Jag vill se! Vem vill gå!?

Om feminis(t)eringen av bloggosfären

I går söndag ordnade Feministiskt initiativ ett öppet panelsamtal om feministiska perspektiv på bloggarna, dit både allmänheten och media var inbjudna. Författaren Unni Drougge och Elin Alvemark, klubbdrottning och redaktör för antologin Könskriget deltog i samtalet som leddes av Sofia Karlsson, konsult och feministisk samhällsdebattör.

Några av frågorna som togs upp under samtalet var vilken feminismens roll i den nya internetanarkin är, om feminister äntligen kan få tala till punkt, med egna ord, och hur jämställd är bloggosfären egentligen?

Unni Drougge pratade bland annat om mainstreamingen av media, särskilt i gratistidningarna. DN var där:

-- Vi har fått ett fruktansvärt förtryck av det fria ordets mångfald. Det är så otroligt mycket som inte får sägas i medierna idag. Alla unga kolumnister skriver om diamanter och gucci-skor. Inom bloggosfären finns det en frihet som inte finns någon annanstans i medierna. Därför bloggar jag, sade författaren Unni Drougge.

Elin Alvemark skriver på sin blogg att det DN rapporterar om var "det absolut tråkigaste mesigaste och mest irrelavanta från vad som sades". Å andra sidan kan det inte varit lätt att sammanfatta det lätt röriga panelsamtalet som faktiskt handlar om något som fortfarande är stort och ogreppbart, jag tror att vi fortfarande inte riktigt har greppat vidden av vad det fria ordets möjlighet i de nya sociala medierna. Vilket ju är otroligt coolt!

Panelsamtalet var en del av en helgkurs om kommunikation och opinionsbildning som samlade Feministiskt initiativ-medlemmar från hela landet.

Capoeira och fussball = sant

Hittade en cool film hos Kristofer Mencák, som av någon anledning inte går att länka till härifrån, capoeira och fotboll när det är som vackrast. ;)