Smärtsamt om hur jag lever mitt liv politiskt rätt

Per Wirtén är en av grundarna av Arenagruppen. Idag besökte han oss på kursen Professionellt skrivande. Han pratade inte alls om skrivande men gav en intressant inflyging över det politiska läget idag och vad vi har att förhålla oss till, något som kommer att vara oss till hjälp under de kommande lektionstillfällen då vi ska skriva samhällstexter och inte minst i den nya kursen Samhällskontakter som började idag.

I vårt sekularierade samhälle har frågor som "hur lever jag mitt liv?" och "vad tycker jag är rätt?" fått en politisk innebörd snarare än en religiös. I ett samhälle där allt snurrar allt fortare och där kyrkan varken säger hur det ska vara eller ger vägledning blir det allt viktigare att själv skapa en stark inre kärna. Där blir politik och existentiella frågor starkt sammankopplade.

Per pratade om de tre begreppen görbarhet, kulturell frikoppling och reflexivitet som ramen för vår föreställningsvärld.

Med görbarhet menas att vi idag, som ett resultat av välfärdsstaten, i mycket högre utsträckning än våra föräldrar eller deras föräldrar, ser våra liv som projekt. Vi bär själva ansvaret för vad vi väljer att göra med våra liv, vilket ger oss oändliga möjligheter och där barnsliga drömmar som att bli cirkusartist, brandman eller författare blir högst rimliga.

Samtidigt stressas vi av görbarheten eftersom vi antagligen kommer att förföljas av en känsla av att hur vi än väljer gör vi om inte ett felaktigt val så ett som kanske bara är näst bäst... Vilket i sin tur gör att vi skjuter upp många stora val som inte är akuta, som att välja utbildning, skaffa partner eller bilda familj. Eller göra ett pensionsval, för att ta ett aktuellt exempel.

Den kulturella frikopplingen innebär att vi, troligtvis helt felaktigt, uppfattar oss som obundna av klass, kön, etnicitet, kultur och all annan kontext. Det hör ihop med görbarheten, eftersom vi upplever att det inte finns några omständigheter som hindrar oss ifrån att förverkliga våra drömmar. Som ung, svensk kvinna av idag finns det väl inget jag inte skulle lyckas med? Men för att citera Sthlm Jämn: jämställdhet är en självklarthet, men inte en verklighet. Och likadant förhåller det sig med många andra faktorer. Men skam den som ger sig, och därför fyller den kulturella frikopplingen en funktion.

Den tredje och sista av de tre begreppen som Per presenterade är reflexiviteten. Idag har vi viljan och möjligheten att reflektera över både oss själva och samhället. Vi måste bara komma ihåg att utnyttja det.

Sammantaget ger det grunden till att fundera över hur jag lever mitt liv och hur jag gör det politiskt rätt. I det nya samhälle som växer fram efter nationalstaten och i globaliseringens tidevarv måste vi konfronteras med de här frågorna. Ideologierna luckras upp. Du måste tänka själv. Ingen skänker oss demokrati. Du måste bestämma vad som är viktigt för dig. Du måste bestämma vad som är värdigt. Som Per uttryckte det:

-- Moral och politik möts idag på ett sätt som nästan är smärtsamt.

Andra bloggar om: moral, politik, Arena, Sthlm Jämn.

Kan man leverera moralisk integritet?

Idag har Johan von Essen öppnat ögonen på oss. Jag tror hela klassen behövde det.

Johan, präst och forskare, talade om moral och kommunikation. Vi började idag genom att närma oss moralfilosofin och det var ett välbehövligt återseende av en gammal bekant.

Efter lite mer än ett halvår på Berghs är man nämligen inte direkt fostrad i kritiskt tänkande. Det är något man ständigt måste påminna sig själv om att göra och det är lätt att tappa bort i allt snick och snack och allt som ska "levereras".

Just "leverera" är ett ord som Johan förklarade sig inte tycka om. Han placerade det i rutan målrationella handlingar i Max Webers system, där en handling placerar sig om den är medveten och opersonlig. Vi levererar för att någon annan har bett oss, inte av övertygelse eller för att vi tycker att det bidrar till något gott, vilket också innebär att vi inte tar ansvar för handlingen.

Vi åsidosätter därmed vår moraliska integritet, den som implicerar att vi ska stå vid vårt ord, inte skylla på andra, visa vad vi tror på och att ord och handling ska stämma överens. På sikt kan det innebära att en osund skepticism breder ut sig i samhället. Det blir svårare att tro på vilket budskap som helst då allt bara "levereras" utan att någon är egentligt engagerad i vad som levereras. Förutom att det ska ge vinst. Eller tittarsiffror. Eller något annat som kan mätas.

Vi träffar Johan von Essen igen på onsdag. Tills dess ska vi fundera över vad vi själva inte kan kompromissa om. Hm...

Andra bloggar om: Max Weber, moralfilosofi.

Ett varumärke kräver intern förankring

I måndags började vi ny kurs, Internkommunikation. Rätt osexigt, tycker många, eftersom internt kommunikationsarbete sällan ger priser och utmärkelser. Spännande, tycker jag, eftersom snygg utåtriktad kommunikation som inte står stadigt på hemmaplan lätt blir väldigt ihålig. Det krävs intern förankring om det ska bli något.

Igår fick vi en rejäl dos inspiration av Eva Röing, interninformationschef på Axfood och Stefan Ölander, VD på Rewir. Stefan fick en applåd för att hans byrå nyligen utsetts till Årets Varumärkesbyrå och de också fått utmärkelsen Årets Strateg i REGI:s branschstudie Årets Byrå.

Båda hade intressanta upplägg på sina föreläsningar. Eva utgick från Intressenthjulet som hon menade att hon ofta använder som tankemodell och Stefan pratade om vikten av att bygga varumärket inifrån.

Men extra glad blev jag när Eva berättade att hon började sin karriär som informationssekreterare på en studentkår, som ansvarig för kårtidningen och allt annat informationsarbete. Precis som jag, ju!

Om tjorvlistor och happystadiet

Handfast projektstyrning lovade Gunilla Bergh att bjuda på idag, och visst var det handfast och konkret. Pennor raspade mot block och datortangenterna knattrade. Stundtals kändes det som att det var magiska lösningar hon presenterade, "kommer vi bara ihåg det här så...". Men jag är beredd att stämma in i Klaras ängsliga påpekande häromdagen: är det möjligt att minnas allt när man väl sitter där, som projektledare?

Efter många år på byrå driver Gunilla idag ett eget företag som hjälper företagare att bli bättre köpare av kommunikation. Hon påpekade vikten av att vi som hamnar på ett företag måste ha koll på vad det är vi beställer av en byrå, och vi som hamnar på byrå måste lära oss att skippa all corporate bullshit och ta ner det till en konkret nivå för att kunden ska förstå. Då slipper man tjorvlistor på allt som kan tjorva ihop sig i kommunikationen mellan beställare och byrå efter happystadiet. Vilket är väldigt vanligt idag, förstod vi.

Hon gav oss också en arbetsordning för hur man går från beställarens brief till den färdiga kommunikationen. Vad synd att vi inte visste det här tidigare, säg innan Brand X...

Jag är lite smått orolig inför X-projektet som drar igång nästa vecka, samtidigt som det ska bli fantastiskt kul att sätta igång. Vem ska ta lead där och vara projektledare? Man kan säkert ha mer eller mindre talang för att vara projektledare, men det som vi lärt oss under de lektioner vi haft hittills i projektledning är inte nåt man bara nyser fram. Det vore önskvärt om skolan kunde vara lite tydligare med vem som ska göra vad i X-projektet och att det ska göras - och i rätt ordning. Skolan är inte alltid (läs sällan) tydliga med vad som gäller. Det känns ibland som att Berghs pedagogik är "learning by doing mistakes".

Men, men! Svaret får vi nästa vecka. Klart är i alla fall att jag snarast vill börja jobba med det jag lär mig. Helst igår.