torsdag 12 augusti 2010

Djurrättsalliansens lyckade avslöjande



I går intervjuades jag av TV4 Nyheterna om pr-värdet på Djurrättsalliansens avslöjande om minkarna. 3.14 in i programmet är inslaget, som också blev en artikel på Nyhetskanalen.se:

"PR-experterna är imponerade av Djurrättsalliansens taktik för att nå ut med budskapet om de vanvårdade minkarna. Genom noggrann planering där bilderna släpps exklusivt till nyhetsredaktionerna har kampanjen fått maximal uppmärksamhet i de svenska medierna.

-- Om man skulle sätta in en annons där de här inslagen har varit så skulle det naturligtvis kosta väldigt mycket pengar. Det allra viktigaste för djurrättsalliansen är att de fått upp den här frågan på den politiska dagordningen, säger pr-experten."

Det är imponerande att Djurrättsalliansen nått ut så brett en månad före valet och fått politiker på högsta nivå att uttala sig och agera. Ingen kan värja sig mot bilderna som träffar rakt i magen. Nu återstår att se vad som händer efter valet med minkfrågan.

Foto: Djurrättsalliansen

torsdag 8 juli 2010

"Skänk FP:s valbudget till fattiga småflickor"

Manifestationen kring kvinnors löner, där Gudrun Schyman brände 100 000 kronor har vållat massiv uppmärksamhet och kritik har riktats från många håll, bland annat för att pengarna skulle kunna användas till något annat, som stöd till fattiga eller utsatta.

Om detta har Tomas Mazetti från Studio Total skrivit ett öppet brev till Birgitta Ohlsson, som publicerats på SVT.se.

"I måndags lät jag Feministiskt initiativ bränna upp 50 000 av mina sparpengar för att visa på hur orättvist samhället är. En av dem som blivit upprörd är du, Birgitta Ohlsson.

Du föreslog på Facebook där vi är vänner att jag borde ha använt pengarna till att rädda livet på '400 småflickor i ett fattigt land från akut undernäring'.

[...]

Jag använde mina pengar för att uppmärksamma den bisarra orättvisan i att kvinnors arbete är lägre värderat.

Nu är nyheten spridd över världen. Genom internationell media från BBC till Washington Post har hundratals miljoner människor har hört om orättvisorna. Alla som vet något om PR vet hur mycket detta är värt.

Då plötsligt blir du ilsken. Förklarar att just dessa pengar borde jag använt till något annat.

Inte de pengar jag köpt bil för. Inte de jag supit bort. Inte dina egna pengar heller, de miljoner du om en månad kommer att lägga på att tapetsera Sverige med ditt eget ansikte. De pengarna borde inte gå till att rädda småflickor.

Nej, just de 50 000 som användes för att väcka debatten om kvinnors lägre löner borde gå till det.

Nå, nu är det i alla fall gjort och mina pengar för tillfället slut. Jag föreslår därför att du använder 100 000 av folkpartiets valbudget till någon form av välgörenhet."

Att arbeta för politisk förändring och att bedriva välgörenhet är inte samma sak. Det är två viktiga saker, och de bör inte ställas emot varandra. Utan förändring i sak, blir välgörenheten endast tillfällig lindring -- om än välkommen just då.

Läs hela artikeln, den förtjänar det.

tisdag 6 juli 2010

Vad hundratusan då?



Redan 1 200 visningar av filmen på Bambuser och YouTube. Aftonbladet har skrivit, liksom DN. Spänningen och nyfikenheten stiger. Vad hundratusan är det här? I morgon kommer alla att få veta.

Hamnplan 4. Kl. 8.30.

måndag 5 juli 2010

Imorgon eldar Feministiskt initiativ upp hundratusen kronor -- för rättvisa löner

Klockan halv nio i morgon bitti kommer Feministiskt initiativ och Gudrun Schyman att elda upp 100 000 kronor i sedlar -- som en manifestation för rättvisa löner mellan kvinnor och män.

Platsen är Hamnplan 4 i Visby (mittemot krogen Hamnplan 5) så den som är i Almedalen bör absolut inte missa det.

lördag 5 juni 2010

Om politiker som kändisar i Morgonpasset Helg

I dag handlade Sagal Husseins spaning i Morgonpasset Helg om power-par i politiken och om huruvida det bakom varje framgångsrik politiker står en karismatisk partner.

Jag medverkade som pr-konsult tillsammans med Katrine Kielos och Mats Knutson, och fick svara på hur stort behov vi har av att identifiera oss med politiker.

-- Vi är nyfikna på hur kändisar lever, och politiker i dag är ju en slags kändisar. Vi vill välja politiker vi har förtroende för och då spelar personen roll, säger jag i inslaget.

Cirka 36 minuter in i programmet är inslaget, som du hittar här.

torsdag 3 juni 2010

Ljuv musik i dubbel bemärkelse

Feministiskt initiativ har fått stöd till valrörelsen i form av 50 000 kronor av syskonen Karin och Olof Dreijer, The Knife.

--Vi behöver en seriös feministisk analys i Sverige och Europa, säger Olof Dreijer till Expressen.

Så sant. Och så välkommet.

söndag 30 maj 2010

Den döende hipstern?























Besökte Berghs examensutställning i dag. Det är något fint över examensutställningar. Precis som begravningar kan de få en att känna sig oerhört levande.

En av studenterna, Conny Hedman, visade upp just -- sin begravning. 1981--2010 stod det på kistan. Ovanpå kistan stod hans blankslitna kängor, ett par slitna jeans låg där tillsammans med en ihopvikt tröja.

Hans arbete handlade om att vi ofta planerar våra liv minutiöst, men att vi glömmer att regissera våra begravningar.

"Vem vill i livets glada dagar börja planera för sin egen begravning? Ingen", skriver han. Den dagen, den sorgen.

Det krävs mod för att närma sig sin egen död, även i projektform inför examen. Och visst är det så att vi gör våra efterlevande en tjänst om vi redan innan berättar hur vi vill ha det den dagen vi är borta, hur obehagligt det än är.

Men. I inledningen till häftet som dokumenterar hans projekt står det:

"Jag kan vara väldigt noggrann med vad jag projicerar ut till mina medmänniskor. Hur jag klär mig, vad jag pratar om, vad jag röstar på och vad jag skriver om."

Jag inser. Och han måste ha blivit som förstenad när tanken slog honom.

Att de anhöriga placerar den döde hipstern -- som under sin levnads glada dagar minutiöst tänkt igenom hur han klär sig, vad han pratar om, vad han röstar på och vad han skriver om -- i en vit svenssonkista, med profilerade kanter och snidade handtag. Och placerar en ogenomtänkt blomsterkrans ovanpå, med vita band och banal text, präntad med guldpenna i sån där handstil som de som jobbar på blomsteraffär har.

Det vore, i sanning, ett öde värre döden.