Precis hemkommen från förhandsvisningen av Hata Göteborg -- en film som utger sig vara "en dramakomedi om manlighet när den är som allra sämst". Och jag är benägen att hålla med.
Manligheten i filmen är verkligen sämst -- på en skala som går ner i helvetet. Så många svaga människor som lyssnar till en människa som är ännu mindre. Det sorgliga är att det är såhär det ser ut. Den manliga normen som både män och kvinnor har att förhålla sig till förpestar och förstör. Den kapar människors möjligheter att förverkliga sig själva.
Regissören Robert Lillhonga har, inspirerad av bland andra författaren Stephan Mendel-Enk, verkligen satt fingret på det ruttna i hur framförallt män tvingas in i en roll som egentligen ingen trivs och fungerar i. Där det gäller att aldrig, aldrig svika gänget. Att aldrig få visa svaghet. Eller någon känsla överhuvudtaget, utom då de måste få utlopp och ventilen blir huliganbråk. Och motivet hat.
Just sammandrabbningen mellan helsingborgssupportrarna och göteborgsdito är en scen, bland många, som bränt sig fast. De liknar två flockar som springer mot undergång. Så primitivt. Så sorgligt. Som att de själva vet att de gör alla en tjänst om de förgör varandra.
Rekommenderas!
---
"Hata Göteborg är historien om ett grabbgäng där vänskapen mer börjat likna en terrorbalans och slagsmålen blivit viktigare än fotbollen. När göteborgaren Isak dyker upp och visar att det finns mer i livet börjar det hända saker i gänget." Läs mer om filmen på MovieZine. Se trailer på YouTube. Filmen har premiär 4 maj.
måndag 30 april 2007
Piratfoto rövade henne på examen
Lärarstudenten Stacy Snyder, 27, får inte ut sin examen på grund av att hon posar som pirat på MySpace. Det är Millersville University i USA som vägrar att utfärda en examen.
e24 skriver att på fotot, som togs för två år sedan på ett Halloween-party, har Stacy Snyder på sig en pirathatt och höjer ett plastglas. På glaset syns logotypen för ett populärt godismärke.
Ledningen för universitetet anser att fotot kan anses uppmana underåriga ungdomar att dricka alkohol. (Som om det vore det värsta man kunde bli inspirerad till på Internet.) Studenten bad om ursäkt men det hjälpte inte.
Undrar hur vanligt det här kommer att bli -- under en övergångsperiod. Gamlingar, som inte har en aning om vilken "netikett" som gäller, tror att det här är värsta big dealen. Samtidigt kanske många unga är lite väl naiva och tar ut svängarna lite väl mycket när de lägger ut foton, blogginlägg och kommentarer på nätet. Det finns ju kvar. Och det är ju ingen hemlighet att folk googlar varandra hejvilt. Arbetsgivare, vänner, flirtar. Och tydligen även examinatorer.
e24 skriver att på fotot, som togs för två år sedan på ett Halloween-party, har Stacy Snyder på sig en pirathatt och höjer ett plastglas. På glaset syns logotypen för ett populärt godismärke.
Ledningen för universitetet anser att fotot kan anses uppmana underåriga ungdomar att dricka alkohol. (Som om det vore det värsta man kunde bli inspirerad till på Internet.) Studenten bad om ursäkt men det hjälpte inte.
Undrar hur vanligt det här kommer att bli -- under en övergångsperiod. Gamlingar, som inte har en aning om vilken "netikett" som gäller, tror att det här är värsta big dealen. Samtidigt kanske många unga är lite väl naiva och tar ut svängarna lite väl mycket när de lägger ut foton, blogginlägg och kommentarer på nätet. Det finns ju kvar. Och det är ju ingen hemlighet att folk googlar varandra hejvilt. Arbetsgivare, vänner, flirtar. Och tydligen även examinatorer.
Det hänger på ränderna
Polarn O. Pyret går tillbaka till att sälja unisexkläder för barn. Det skriver DN.se idag.
-- Funktion ska gå före mode när det gäller barnkläder, säger Ann-Christin Edling-Jönsson, kedjans vd. Små flickor ska ha inte behöva ha tajta toppar, de ska vara lika lösa och lediga som pojkarnas t-tröjor.
Kläderna kommer att hängas efter storlek, och ränder kan man tänka sig, istället för uppdelat mellan killar och tjejer. Bra intitiativ, mer sånt!
-- Funktion ska gå före mode när det gäller barnkläder, säger Ann-Christin Edling-Jönsson, kedjans vd. Små flickor ska ha inte behöva ha tajta toppar, de ska vara lika lösa och lediga som pojkarnas t-tröjor.
Kläderna kommer att hängas efter storlek, och ränder kan man tänka sig, istället för uppdelat mellan killar och tjejer. Bra intitiativ, mer sånt!
Hundratjugo personer i luften!
Det går bra för företaget ExTe i Färlia som tillverkar lastförankringar. Idag skriver DN.se att ExTe tar med sina anställda med partner på en nio dagar lång resa till Rhodos, med sol, bad, konferens och daglig motion.
ExTes ägare och vd Kjell Jonsson tycks ha känsla både för att stärka varumärket inifrån och för att skapa uppmärksamhet och good will för förtaget genom att få publicitet för en intern aktivitet. Resultatet kan man tänka sig visar sig i antalet spontana ansökningar.
Själv har Kjell Jonsson en lika enkel som genial företagsfilosofi:
-- Jag tycker att man ska visa sin uppskattning av personalen när företaget går bra, säger han.
Han är inte bara smart och generös, han är krismedveten också. De kommer av säkerhetsskäl att färdas i tre flygplan ner till Grekland.
-- Det vore tråkigt om alla åkte i backen med en jävla fart samtidigt, säger han till DN.se.
ExTes ägare och vd Kjell Jonsson tycks ha känsla både för att stärka varumärket inifrån och för att skapa uppmärksamhet och good will för förtaget genom att få publicitet för en intern aktivitet. Resultatet kan man tänka sig visar sig i antalet spontana ansökningar.
Själv har Kjell Jonsson en lika enkel som genial företagsfilosofi:
-- Jag tycker att man ska visa sin uppskattning av personalen när företaget går bra, säger han.
Han är inte bara smart och generös, han är krismedveten också. De kommer av säkerhetsskäl att färdas i tre flygplan ner till Grekland.
-- Det vore tråkigt om alla åkte i backen med en jävla fart samtidigt, säger han till DN.se.
söndag 29 april 2007
Känns det, så kostar det -- eller kostar det, så känns det?
Sitter och ser på Dokument inifrån, idag med rubriken "Varumärkt för livet". Det handlar om unga människors konsumtionsvanor och vi ska få följa med "bakom kulisserna hos företagen som vet vad som får dig att älska ett varumärke".
Varumärkeskonsulten Martin Lindstrom, författaren Alain de Botton och Gabriel Sundqvist, vd för Pronto pratar alla om känslorna kring varumärken. De livsviktiga känslorna som ska vara så starka som möjligt om företagen får välja. Helst ska känslorna vara så starka att vi identifierar oss med varumärket -- att vi älskar det.
Och det läggs ned pengar på det. Den totala reklambudgeten i Sverige ligger idag på 40 miljarder om året. Det är en dramatisk ökning under de senaste åren. Och det finns pengar att hämta. Unga människors konsumtion är värd 80 miljarder. Dessutom påverkar barn och unga 80 procent av familjens inköp. Även när det kommer till kapitalvaror som bilar.
Dokument inifrån-teamet har hittat unga människor från olika delar av landet som berättar om deras relationer till varumärken. Tre unga stockholmskillar, som ser rörande små ut i sina vuxenfrisyrer och vuxenmanchettknappar, berättar med ett lätt läspande som om de nyss befriats från tandställningen att det är Gucci och Prada som gäller just nu. Men att det snabbt ändras om för många har det.
Med osäkerheten lysande i ögonen men med hakan lite kaxigt uppåt berättar de att en tunn vårjacka kan man visst lägga fem, sex tusen på. Det kostar ju det.
Och det är just osäkerheten som företagen drar nytta av. De säljer till oss på vår osäkerhet. Osäkerheten att inte tillhöra, inte få vara med. Inte vara rätt.
Men vems pengar, undrar jag? De har säkert föräldrar med gummisnodd runt plånboken, men ändå!? De är sexton, sjutton år och köper en jacka motsvarande en månads CSN-lån för en student. Det är galet. Galet!
Vi behöver befrias från illusionen att varumärket löser allt, säger Alain de Botton. Ja, tack säger jag, som själv är en vm-junkie light. Vad säger du?
Varumärkeskonsulten Martin Lindstrom, författaren Alain de Botton och Gabriel Sundqvist, vd för Pronto pratar alla om känslorna kring varumärken. De livsviktiga känslorna som ska vara så starka som möjligt om företagen får välja. Helst ska känslorna vara så starka att vi identifierar oss med varumärket -- att vi älskar det.
Och det läggs ned pengar på det. Den totala reklambudgeten i Sverige ligger idag på 40 miljarder om året. Det är en dramatisk ökning under de senaste åren. Och det finns pengar att hämta. Unga människors konsumtion är värd 80 miljarder. Dessutom påverkar barn och unga 80 procent av familjens inköp. Även när det kommer till kapitalvaror som bilar.
Dokument inifrån-teamet har hittat unga människor från olika delar av landet som berättar om deras relationer till varumärken. Tre unga stockholmskillar, som ser rörande små ut i sina vuxenfrisyrer och vuxenmanchettknappar, berättar med ett lätt läspande som om de nyss befriats från tandställningen att det är Gucci och Prada som gäller just nu. Men att det snabbt ändras om för många har det.
Med osäkerheten lysande i ögonen men med hakan lite kaxigt uppåt berättar de att en tunn vårjacka kan man visst lägga fem, sex tusen på. Det kostar ju det.
Och det är just osäkerheten som företagen drar nytta av. De säljer till oss på vår osäkerhet. Osäkerheten att inte tillhöra, inte få vara med. Inte vara rätt.
Men vems pengar, undrar jag? De har säkert föräldrar med gummisnodd runt plånboken, men ändå!? De är sexton, sjutton år och köper en jacka motsvarande en månads CSN-lån för en student. Det är galet. Galet!
Vi behöver befrias från illusionen att varumärket löser allt, säger Alain de Botton. Ja, tack säger jag, som själv är en vm-junkie light. Vad säger du?
Rosa på en grabb?
Den här alldeles underbara historien har jag lånat från Tjuvlyssnat.se. För övrigt en aldrig sinande källa till glädje.
”Han har nämligen slutat att leka kurragömma i garderoben”
Ica, Gävle
En tjej ~25 går in på Ica och har sitt barn, iklädd en rosa mössa, i en sittvagn. En äldre dam kommer fram och lutar sig mot barnet.
Damen: Nämen gud, vilken söt liten flicka!
Tjejen: Tack, men det är en pojke.
Damen (tittar upp och fnyser lite): Men varför har han då en rosa mössa?
Tjejen (svarar trött): För att han är bög.
Lyxa mig hit och lyxa mig dit...
Di.se har som toppnyhet idag frosseriet i lyx."Prestigemärken som Rolex, Bvlgari, Chopard, Cartier och Omega pryder allt fler handleder, halsgropar och ringfingrar" skriver de och har intervjuat Jan Bobek, marknadsansvarig för urmakaren Bergströms som är specialiserad på exklusiva klockor. Han säger till di.se att "Det blir mer och mer okej att visa upp sin lyxkonsumtion". Att champagneförsäljningen slår rekord och att svenskarna köper segelbåtar som aldrig förr kan man också läsa om på di.se.
Samtidigt ser vi en motreaktion mot den ohejdade konsumtionen. Inte minst i den kritik mot det ytliga produktfrosseriet som Sisela Lindholm inte bara väver in i sin roman De skamlösa utan bygger hela romanen på. Som jag just nu läser.
Det får mig att tänka på den intervju i P3 (tror jag) där Sisela Lindholm mötte en Expressen-journalist som av någon outgrundlig anledning skulle tycka precis tvärtom bara för att (ja, just ja, det kallas journalistisk etik). Expressen-journalisten fick agera expert på konsumtion och menade att det är väl bättre att lyxköpa en lyxväska som är snordyr och ha den flera säsonger istället för att köpa nya, billigare väskor varje år. Typ bättre för miljön, lixom, var slutsatsen.
Right. Om man är en lyxkonsument så är det troligen för att manifestera något. Varför köper man annars den dyra väskan om inte för att visa att man kan? Att då gå med samma väska året efter gör att hela den viktiga poängen går förlorad. Alltså köper man en till lika dyr, men uppdaterad, väska nästa säsong. Eller redan månaden efter, eftersom allt går så rasande fort just nu. Bara för att man kan.
Samtidigt har en undersökning visat att det som står högst på statusskalan är bildning. Vilket är lite jobbigare att skaffa sig än den där väskan. Å andra sidan kan man genom väskan visa att man har ett bra jobb med en bra lön. Och på så vis syns det att jag inte bara har en dyr väska, jag är heller inte dum, tvärtom bildad. Kanske. Fast det är ingen klockren koppling.
Men det var inte det jag skulle säga. Utan mer konstatera att vi lär få se och höra mer om det här fenomenet. Var så säkra. Nu ska jag bläddra vidare i De skamlösa. Sköna söndag!
Andra bloggar om: Konsumtion, väskor, lyx.
Samtidigt ser vi en motreaktion mot den ohejdade konsumtionen. Inte minst i den kritik mot det ytliga produktfrosseriet som Sisela Lindholm inte bara väver in i sin roman De skamlösa utan bygger hela romanen på. Som jag just nu läser.
Det får mig att tänka på den intervju i P3 (tror jag) där Sisela Lindholm mötte en Expressen-journalist som av någon outgrundlig anledning skulle tycka precis tvärtom bara för att (ja, just ja, det kallas journalistisk etik). Expressen-journalisten fick agera expert på konsumtion och menade att det är väl bättre att lyxköpa en lyxväska som är snordyr och ha den flera säsonger istället för att köpa nya, billigare väskor varje år. Typ bättre för miljön, lixom, var slutsatsen.
Right. Om man är en lyxkonsument så är det troligen för att manifestera något. Varför köper man annars den dyra väskan om inte för att visa att man kan? Att då gå med samma väska året efter gör att hela den viktiga poängen går förlorad. Alltså köper man en till lika dyr, men uppdaterad, väska nästa säsong. Eller redan månaden efter, eftersom allt går så rasande fort just nu. Bara för att man kan.
Samtidigt har en undersökning visat att det som står högst på statusskalan är bildning. Vilket är lite jobbigare att skaffa sig än den där väskan. Å andra sidan kan man genom väskan visa att man har ett bra jobb med en bra lön. Och på så vis syns det att jag inte bara har en dyr väska, jag är heller inte dum, tvärtom bildad. Kanske. Fast det är ingen klockren koppling.
Men det var inte det jag skulle säga. Utan mer konstatera att vi lär få se och höra mer om det här fenomenet. Var så säkra. Nu ska jag bläddra vidare i De skamlösa. Sköna söndag!
Andra bloggar om: Konsumtion, väskor, lyx.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
