Precis hemkommen från förhandsvisningen av Hata Göteborg -- en film som utger sig vara "en dramakomedi om manlighet när den är som allra sämst". Och jag är benägen att hålla med.
Manligheten i filmen är verkligen sämst -- på en skala som går ner i helvetet. Så många svaga människor som lyssnar till en människa som är ännu mindre. Det sorgliga är att det är såhär det ser ut. Den manliga normen som både män och kvinnor har att förhålla sig till förpestar och förstör. Den kapar människors möjligheter att förverkliga sig själva.
Regissören Robert Lillhonga har, inspirerad av bland andra författaren Stephan Mendel-Enk, verkligen satt fingret på det ruttna i hur framförallt män tvingas in i en roll som egentligen ingen trivs och fungerar i. Där det gäller att aldrig, aldrig svika gänget. Att aldrig få visa svaghet. Eller någon känsla överhuvudtaget, utom då de måste få utlopp och ventilen blir huliganbråk. Och motivet hat.
Just sammandrabbningen mellan helsingborgssupportrarna och göteborgsdito är en scen, bland många, som bränt sig fast. De liknar två flockar som springer mot undergång. Så primitivt. Så sorgligt. Som att de själva vet att de gör alla en tjänst om de förgör varandra.
Rekommenderas!
---
"Hata Göteborg är historien om ett grabbgäng där vänskapen mer börjat likna en terrorbalans och slagsmålen blivit viktigare än fotbollen. När göteborgaren Isak dyker upp och visar att det finns mer i livet börjar det hända saker i gänget." Läs mer om filmen på MovieZine. Se trailer på YouTube. Filmen har premiär 4 maj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vill se filmen igen!
Skicka en kommentar