En tjej hoppar på en buss någonstans i Malmö med avsikten att på något sätt förändra bussen för all framtid. I väskan har hon nål och tråd. Snabbt och med inlevelse går hon lös på ett säte med sina tillhyggen, biter av tråden, trycker på pling-knappen och hoppar av vid nästa hållplats. Nästa passagerare som kliver på och sätter sig på den platsen möts av en liten, broderad fågel. Eller ett hjärta. Eller någon annan krumelur. Och blir glad. Eller upprörd.
I alla fall tänker jag mig att det är så det ser ut när Ulrika Erdes jobbar. I dagens P3 Populär berättar hon om sitt projekt Public Embrodery där hon utför offentlig utsmyckning på buss- och tågsäten.
Jag kan inte tänka mig någon mer lustfylld och fin form av grafitti. Lite nål och tråd. Helt ofarligt. Sådant kvinnor hållit på med i århundraden, ja kanske årtusenden. I hemmets lugna vrå.
Men nu har kvinnohändernas arbete med nål, tråd, garn och tyg börjat glömmas bort. Vi köper våra kläder färdigsydda, går de sönder slänger vi dem. Måste vi mot förmodan sy något har vi symaskinen. Och dekorera kläder med broderier? Eller brodera tavlor och sätta upp på väggen? Tveksamt.
Broderiets konst är en vacker kunskap som riskerar att glömmas bort och till och med dö ut. Så varför inte flytta det privata ut i offentligheten? Brodera hjärtan på tågsäten istället för monogram på handdukar. Sprida glädje?
Och ta plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar