Under påskhelgen läste jag Maria Svelands fantastiska bok Bitterfittan. Och blev lite bitter och uppgiven. Nu har jag hämtat mig lite. Min klasskamrat Berith har lånat den och hon gillade den också. Nu ska jag låna ut den till höger och vänster, både bildligt och politiskt, tills den blir helt utsliten.
På E24 hittade jag en artikel av Mia Odabas, som också läst Bitterfittan. Hon citerar Maria Sveland:
”Egentligen tror jag att förnekelse är det som mer än något annat gör mig bitterfittig. Jag tror att det har att göra med nonchalansen. Känslan av vanmakt och osynlighet, som om man skrikit högt och ingen lyssnat, fast man vet att alla måste ha hört. Och det retar mig att det är så effektivt, kanske det smartaste sättet att bevara förtrycket”.
Ur det drar hon paralleller till sitt eget liv i styrelserum och maktkorridorer och menar att förnekelse hittills har "visat sig vara en grymt lyckosam strategi för att bevara mansdominansen också i börsbolagen. Och vi kvinnor har inte så mycket att välja på – antingen blir vi lojala kvoteringsmotståndare eller bitterfittor."
Maria Sveland har gett det ett namn, och räkna med att bitterfittan är här för att stanna.
http://intressant.se/intressant">intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar