lördag 23 juni 2007

Inga vingar för pengarna.

Idag har jag varit på en fullkomligt outhärdlig tur till Sågmyra och outleten Lager 157 som ligger där i gamla Tidstrandsfabriken. Det enda som förgyllde trippen var sällskapet, som bestod av mina systrar Caroline och Josefine, och att jag fick köra (en bränslesnål) bil. Upplevelsen återknyter till den tidigare diskussionen kring konsumism som jag drivit i ett par inlägg.

Att gå där inne i fabriken, bland travar av kläder som "floppat i butikerna förra säsongen", som Jossen uttryckte det, och bland horder av semesterfirare kändes rätt beklämmande. Det sjuka är att det har blivit ett fritidsintresse att shoppa. Något man gör istället för att gå ut i skogen och sjunga högt utan att någon hör, lära sig något nytt, prata med en annan person eller läsa en bok.

På självaste midsommardagen då man hellre borde ta en tur till Tällberg och äta en våffla med en gammal bekant man inte sett på länge, släpar man istället med familjen in på en gammal fabrik som nu blivit ett Mekka för mammon, där ännu ett tillfälle ges att -- i bästa fall -- göra av med skatteåterbäringen på skitfula kläder man inte ens visste att man behövde.

Jag kommer att tänka på vad branschtidningen Komet skriver om i senaste numret, att vi konsumerar för att känna oss älskade: "Och så köper vi nytt, för att under några veckor, dagar eller timmar få må bättre. Bara för att inse att 'buzzen' som bara en ny shoppingkasse kan generera, håller i sig lika lång tid som det tar för oss att åka hem och packa upp kassens innehåll. Och så står vi där igen -- stressade, frustrerade och missförstådda."

Jag skrev att i bästa fall göra av med skatteåterbäringen. I sämsta fall göra av med pengar vi inte ens har. "Om kineserna sparar 35-40 procent av sina inkomster", skriver Komet, "väljer svenskarna att med hjälp av lån dryga ut våra disponibla inkomster med något motsvarande för att kunna konsumera mera. Ändå blir vi vare sig gladare eller nöjdare. Snarare tvärtom -- alla undersökningar visar att vi bara mår sämre. Från tonåringar upp till medelålders; vi känner oss stressade, frustrerade och missförstådda." Jag vet, jag har hur många kreditkort som helst.

Idag köper vi inte vingar för pengarna, utan kärlek. Vi skapar inte vår egen frihet, vi binder oss ännu mer.

Tyvärr gör det i stället oss både vulgära och svåra att älska.

* * *

PS. Bisarrt nog så har Lager 157 också ett eget märke som heter just Lager 157 -- varför då undrar jag? Jag trodde själva vitsen med en outlet var att man säljer märkeskläder som "blivit över" billigare?

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag vill tro att det finns en motkraft. Jag vill tro att vi ändå har ett eget val, en möjlighet att backa. Säga nej. Välja väg.

Nätet gör det möjligt. Vi kan skapa vår parallella nätverksvärld oberoende av jeansmärket. Du och jag vet vilken kraft som finns på internets sociala arenor, platser som vi själva styr över, utanför konsumtionens outletlador.

Det är den enda vägen.