tisdag 28 december 2010

Ett man med ett pedantiskt hem är typiskt misstänkt

"Hemma i Peter Mangs vardagsrum har allting sin plats, kuddarna ligger i perfekt ordning."

Taget ur floran av inredningsmagasin? Beskriver den ett hemtrevligt hem, med sådär skönt duntunga kuddar från Mimou och Kenzo?


Icke, det är beskrivningen av en häktad mans bostad. För tydligen finns det en massa allmänintresse i att visa bilder från "den misstänkte lasermannens" välstädade hem. Tillräckligt för att vika en helsida i Expressen med obligatorisk kommentar av Leif GW.

Hade hans hem fått lika mycket medial uppmärksamhet om det varit pizzakartonger och reklamblad i hallen och tredagarsdisk i köket, när väl bilderna läckt till den publiceringsglada pressen? Säkert.

Varför? Eftersom kvällspressen allt oftare förväxlar allmänintresse med nyfikenhet.

Men det blir helt klart extra kittlande och förfärande när mördarens hem ser ut som vilket som helst. Som ditt, eller ditt, eller kanske ditt?

-- Förfärande, sa Bill.
-- Det säljer, sa Bull.

tisdag 14 december 2010

Röse rasar med rätta

-- Men herregud vilket omslag, det kan inte ha gjort Eva Röse glad, sa jag till Oscar häromdagen i mataffären när vi kom fram till kassan och såg kvällstidningarna.

Man måste vara kvällstidningsredaktör för att inte redan vid första anblicken koppla samman rubriken i feta versaler med bilden på omslaget till Aftonbladet Söndag. Men alla vi andra gjorde det.

Eva Röse var mycket riktigt inte det minsta glad.
 
-- Som du förstår anser jag söndagsbilagan vara ett smärre rekord i äcklig rubriksättning, var Eva Röses kommentar till Dagens Media.

Erika Scott, redaktör på Aftonbladet Söndag, beklagar och säger att hon förstår Eva Röses ilska.

-- Vi tyckte att det var tydligt att det inte var Eva Röses citat, utan en annan kvinna. Nästa gång får vi vara ännu tydligare och tänka ett varv till, säger Erika Scott till Dagens Media.

Det säger du. Klen tröst för Röse.

lördag 13 november 2010

"När kungen kan använda krisråden har monarkin grävt sin egen grav"

I dagens Aftonbladet skriver Westanderkollegan Markus Förberg och jag om hovets kriskommunikation med anledning av boken "Den motvillige monarken" och om varför de vanliga råden för kriskommunikation inte funkar.

"Bra kriskommunikation kräver en grad av öppenhet och tillgänglighet som står i direkt motsats till kungahusets behov av upphöjd slutenhet. Och det är i den här konflikten mellan medias krav på ökad insyn och kungahusets behov av slutna led som hovets misslyckande har sin grundorsak."

De generella råd vi brukar ge den som råkar ut för en kompakt negativ medial uppmärksamhet i en viss fråga har hovet liten nytta av.

"Om de skulle visa sig tillgängliga, öppna och ödmjuka så skulle det underminera den roll som de så mödosamt ägnat århundraden åt att bygga upp. Trots att kungahuset borde vara väl medvetna om detta ser man istället valhänta försök från hovet att anpassa sig till den moderna medielogiken. [...]

Kungahuset har inte råd att anpassa sig till dagens krav på öppenhet och ansvarstagande. Då förminskas monarkin gradvis till en demokratisk och öppen institution som medborgarna kan utkräva ansvar av. Den dagen kungen kan använda sig av våra råd om kriskommunikation har monarkin grävt sin egen grav."

Läs hela artikeln här.

onsdag 15 september 2010

Fel blev rätt så mycket mer

Hög feber och en tuff dag. Det hade den person som helt ideellt tog fram annonsen för Feministiskt initiativ som var publicerad i Svenska Dagbladet och Metro i dag. Partinamnet var nämligen felstavat. I annonsen står det att det går att skriva ”Feminstiskt initatiativ” på en blank valsedel om det inte finns en förtryckt i vallokalen.

Många medier var snabba att rapportera om missen, bland annat Dagens Media, Expressen och SVT. Nyheter24 pratade rådigt nog med valmyndigheten, som kunde ge ett rakt och uppriktigt besked.

-- Om man stavar fel på följande vis, är det ingen skada skedd. Jag menar, folk som skriver att de vill rösta på "sossarna" på blanka valsedlar får också sin röst räknad, säger Vivan Nilsson, informationsansvarig hos valmyndigheten.

Det som framkom i artiklarna totalt sett var att i Feministiskt initiativ arbetar alla ideellt, "med sina yttersta krafter" (och så är det verkligen!), att det går att rösta på partiet fast det inte finns förtryckta valsedlar och att man kan stava lite som man vill. Huvudsaken är att man röstar rätt. Som Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, säger i ett pressmeddelande:

-- Det lustiga är att vad vi säger till våra väljare är att det viktiga inte är att stava rätt när man skriver Feministiskt initiativ på en blank valsedel - det viktiga är rösta rätt.

65 artiklar i hela landet blev dagens resultat. Kanske blir det ytterligare artiklar i trycka medier i morgon. Rätt så många fler än Svenskans och Metros läsare nåddes alltså av budskapet i annonsen. Förutom all uppmärksamhet på Facebook och Twitter.

Fel kan alltså bli rätt, och rätt så mycket mer än så.

måndag 13 september 2010

Vad är väl ett snegsteg på Twitter?

I fredags fick jag tycka till på Dagens Opinion om medias bevakning av valrörelsen. Opinionsmätningarna och plånboken var mitt svar på frågan om vad som kännetecknar bevakningen så här långt.

"I den här valrörelsen känns det nästan som att vi har kunnat följa opinionen i realtid eftersom mätningarna har duggat så tätt. Men bevakningen av spelet om det politiska spelet är också kännetecknande för valrörelsen – den stenhårda kampen om mittenväljarna har gjort att valrörelsen reducerats till att handla om plånboksfrågor. Rätt trist, tycker jag."

Förutom att det är rätt trist att det mesta handlar om plånboken och väldigt lite handlar om hjärtat så är det fascinerande att tänka på att i valet 2006 bestämde sig var tredje väljare, 33 procent, vad han eller hon skulle rösta på under den sista veckan. Ungefär nu alltså.

En präktig skandal i elfte timmen skulle alltså kunna röra om ordentligt i grytan. Men mer troligt än att den andra sidan vid det här laget gräver fram något som är jobbigt att ställas inför kan man själv lyckas dra sig i smutsen. Min kollega Birger Östberg fick samma frågor av Dagens Opinion och han trodde att det som skulle kunna bli nästa stora avslöjande under valrörelsen vore om en eller flera politiker råkar göra bort sig rejält på Facebook eller Twitter.

Det är ju inte helt otänkbart. Aldrig tidigare har så många politiker använt sociala medier, och det är säkert inte alla som är helt på det klara med att det privata ju är politik.

På onsdag vet vi vem som förtjänar att vinna valet

På onsdag är det fyra dagar kvar till valdagen och då bjuder Verket Debatt och Dagens Media in till diskussion på Kåken om vilket parti – eller block – som egentligen förtjänar att vinna valet.

"Det handlar inte om ideologi, utan om strategi. Inte om vem som har rätt – det handlar om vem som har sagt det på rätt sätt. Årets kampanjer, utspel, snedsteg och eventuella fullträffar utvärderas av vår panel" skriver de i inbjudan om panelsamtalet som Natalia Kazmierska, reporter på Stockholm City och krönikör i Aftonbladet, leder.

Jag ska sitta i den där kloka panelen som förutom mig också består av Sanna Rayman, ledarskribent Svenska Dagbladet, Anna Serner, VD Tidningsutgivarna och Pelle Strandberg, pr-konsult Strandberg Haage. Kul att få sitta och tycka i så fint sällskap.

Verket Debatt är en del av Pressklubben Verket och arrangerar en gång per månad debatt kring aktuella ämnen inom journalistik, media och samhällsfrågor. Pressklubben Verket hette tidigare Pressklubben Desken och kallar sig "en oberoende förening med målet att erbjuda en social arena för en ung och pigg debatt kring journalistik, media och samhällsfrågor".

Det är öppet, gratis och debatten börjar 18.45. Kåken är bakficka till R1900 och ligger på Regeringsgatan 66.

lördag 4 september 2010

Kvällstidningarnas krisraskupp mot Mona Sahlin

Det här är kvällstidningar från den gångna veckan. Krisraskuppen mot Mona skulle det kunna kallas på kvällstidningarnas eget rövarspråk. 

Det kan helt enkelt inte vara något vidare att vara Mona Sahlin just nu.

tisdag 31 augusti 2010

Sisådär kärt barn har långa namn

Att vara pr-konsult kan vara lite känsligt, trots att det i dag är många pr-konsulter som går till politiken och tvärtom.

En som inte gärna vill prata om sin nya karriär är den förre statsministern Göran Persson som jobbar på pr-byrån JKL. Eller gör han?

I Aftonbladet den 9 augusti fick Persson frågan om om han kan hålla isär sina båda roller, och vad han svarade på det kan ni se här ovan.

Ja, herregud -- det förstår väl alla att det är skillnad på en pr-konsult och en kommunikationsrådgivare.

Det senare ordet är ju hela 14 bokstäver längre.

måndag 30 augusti 2010

Kandidater kryssar i motvind

I helgen skrev både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om personval, och konstaterade att de som bedriver personkampanjer kryssar i motvind.

Första gången vi hade möjlighet att personrösta var i valet 1998. Då var det hela 12 kandidater som blev inkryssade. Sedan dessa tycks svenskarnas intresse för att kryssa kandidater förbi toppnamnen ha svalnat. I förra valet var det bara sex kandidater som kom in på det viset, trots att åtta procent i en liten valkrets inte behöver betyda mer än knappt tusen röster.

Jag agerade pr-expert i artiklarna och beskrev viktiga egenskaper hos en kandidat som vill bli inkryssad. Att vara känd sedan tidigare är en klar fördel, och det finns andra egenskaper som ger en försprång:

"Att ha en stark personlighet, att vara karismatisk och duktig på att kommunicera är egenskaper som är viktiga. Personen behöver också ha någon slags hjärtefråga som sticker ut, enligt Johanna Look."

Det skulle vara intressant att veta vilka personvalskampanjer som bedrivs ute i landet -- det är ju i en liten valkrets som en stark och karismatisk politiker med en engagerande hjärtefråga kan lyckas kryssa sig förbi partikamraterna högre upp på valsedeln

torsdag 12 augusti 2010

Djurrättsalliansens lyckade avslöjande



I går intervjuades jag av TV4 Nyheterna om pr-värdetDjurrättsalliansens avslöjande om minkarna. 3.14 in i programmet är inslaget, som också blev en artikel på Nyhetskanalen.se:

"PR-experterna är imponerade av Djurrättsalliansens taktik för att nå ut med budskapet om de vanvårdade minkarna. Genom noggrann planering där bilderna släpps exklusivt till nyhetsredaktionerna har kampanjen fått maximal uppmärksamhet i de svenska medierna.

-- Om man skulle sätta in en annons där de här inslagen har varit så skulle det naturligtvis kosta väldigt mycket pengar. Det allra viktigaste för djurrättsalliansen är att de fått upp den här frågan på den politiska dagordningen, säger pr-experten."

Det är imponerande att Djurrättsalliansen nått ut så brett en månad före valet och fått politiker på högsta nivå att uttala sig och agera. Ingen kan värja sig mot bilderna som träffar rakt i magen. Nu återstår att se vad som händer efter valet med minkfrågan.

Foto: Djurrättsalliansen

torsdag 8 juli 2010

"Skänk FP:s valbudget till fattiga småflickor"

Manifestationen kring kvinnors löner, där Gudrun Schyman brände 100 000 kronor har vållat massiv uppmärksamhet och kritik har riktats från många håll, bland annat för att pengarna skulle kunna användas till något annat, som stöd till fattiga eller utsatta.

Om detta har Tomas Mazetti från Studio Total skrivit ett öppet brev till Birgitta Ohlsson, som publicerats på SVT.se.

"I måndags lät jag Feministiskt initiativ bränna upp 50 000 av mina sparpengar för att visa på hur orättvist samhället är. En av dem som blivit upprörd är du, Birgitta Ohlsson.

Du föreslog på Facebook där vi är vänner att jag borde ha använt pengarna till att rädda livet på '400 småflickor i ett fattigt land från akut undernäring'.

[...]

Jag använde mina pengar för att uppmärksamma den bisarra orättvisan i att kvinnors arbete är lägre värderat.

Nu är nyheten spridd över världen. Genom internationell media från BBC till Washington Post har hundratals miljoner människor har hört om orättvisorna. Alla som vet något om PR vet hur mycket detta är värt.

Då plötsligt blir du ilsken. Förklarar att just dessa pengar borde jag använt till något annat.

Inte de pengar jag köpt bil för. Inte de jag supit bort. Inte dina egna pengar heller, de miljoner du om en månad kommer att lägga på att tapetsera Sverige med ditt eget ansikte. De pengarna borde inte gå till att rädda småflickor.

Nej, just de 50 000 som användes för att väcka debatten om kvinnors lägre löner borde gå till det.

Nå, nu är det i alla fall gjort och mina pengar för tillfället slut. Jag föreslår därför att du använder 100 000 av folkpartiets valbudget till någon form av välgörenhet."

Att arbeta för politisk förändring och att bedriva välgörenhet är inte samma sak. Det är två viktiga saker, och de bör inte ställas emot varandra. Utan förändring i sak, blir välgörenheten endast tillfällig lindring -- om än välkommen just då.

Läs hela artikeln, den förtjänar det.

tisdag 6 juli 2010

Vad hundratusan då?



Redan 1 200 visningar av filmen på Bambuser och YouTube. Aftonbladet har skrivit, liksom DN. Spänningen och nyfikenheten stiger. Vad hundratusan är det här? I morgon kommer alla att få veta.

Hamnplan 4. Kl. 8.30.

måndag 5 juli 2010

Imorgon eldar Feministiskt initiativ upp hundratusen kronor -- för rättvisa löner

Klockan halv nio i morgon bitti kommer Feministiskt initiativ och Gudrun Schyman att elda upp 100 000 kronor i sedlar -- som en manifestation för rättvisa löner mellan kvinnor och män.

Platsen är Hamnplan 4 i Visby (mittemot krogen Hamnplan 5) så den som är i Almedalen bör absolut inte missa det.

lördag 5 juni 2010

Om politiker som kändisar i Morgonpasset Helg

I dag handlade Sagal Husseins spaning i Morgonpasset Helg om power-par i politiken och om huruvida det bakom varje framgångsrik politiker står en karismatisk partner.

Jag medverkade som pr-konsult tillsammans med Katrine Kielos och Mats Knutson, och fick svara på hur stort behov vi har av att identifiera oss med politiker.

-- Vi är nyfikna på hur kändisar lever, och politiker i dag är ju en slags kändisar. Vi vill välja politiker vi har förtroende för och då spelar personen roll, säger jag i inslaget.

Cirka 36 minuter in i programmet är inslaget, som du hittar här.

torsdag 3 juni 2010

Ljuv musik i dubbel bemärkelse

Feministiskt initiativ har fått stöd till valrörelsen i form av 50 000 kronor av syskonen Karin och Olof Dreijer, The Knife.

--Vi behöver en seriös feministisk analys i Sverige och Europa, säger Olof Dreijer till Expressen.

Så sant. Och så välkommet.

söndag 30 maj 2010

Den döende hipstern?























Besökte Berghs examensutställning i dag. Det är något fint över examensutställningar. Precis som begravningar kan de få en att känna sig oerhört levande.

En av studenterna, Conny Hedman, visade upp just -- sin begravning. 1981--2010 stod det på kistan. Ovanpå kistan stod hans blankslitna kängor, ett par slitna jeans låg där tillsammans med en ihopvikt tröja.

Hans arbete handlade om att vi ofta planerar våra liv minutiöst, men att vi glömmer att regissera våra begravningar.

"Vem vill i livets glada dagar börja planera för sin egen begravning? Ingen", skriver han. Den dagen, den sorgen.

Det krävs mod för att närma sig sin egen död, även i projektform inför examen. Och visst är det så att vi gör våra efterlevande en tjänst om vi redan innan berättar hur vi vill ha det den dagen vi är borta, hur obehagligt det än är.

Men. I inledningen till häftet som dokumenterar hans projekt står det:

"Jag kan vara väldigt noggrann med vad jag projicerar ut till mina medmänniskor. Hur jag klär mig, vad jag pratar om, vad jag röstar på och vad jag skriver om."

Jag inser. Och han måste ha blivit som förstenad när tanken slog honom.

Att de anhöriga placerar den döde hipstern -- som under sin levnads glada dagar minutiöst tänkt igenom hur han klär sig, vad han pratar om, vad han röstar på och vad han skriver om -- i en vit svenssonkista, med profilerade kanter och snidade handtag. Och placerar en ogenomtänkt blomsterkrans ovanpå, med vita band och banal text, präntad med guldpenna i sån där handstil som de som jobbar på blomsteraffär har.

Det vore, i sanning, ett öde värre döden.

onsdag 31 mars 2010

Jag vill se rejäla utspel

Blev ombedd att gångna söndag tycka till i Dagens Medias Söndagspanel om vad som varit veckans snackis och vad jag vill läsa om nästa vecka.

Jag tog upp Bjästa-fallet och vill se rejäla utspel från både regering och opposition där de angriper de attityder och värderingar som avslöjats i Bjästa-fallet. Våra politiker måste markera att värderingsfrågor är lika viktiga för vårt samhälle som jobben och arbetslösheten.

fredag 26 mars 2010

Inte många steg framåt sedan häxbränningarna

Såg Uppdrag granskning "Den andra våldtäkten" i går på SVT Play och känner mig arg och illamående. Och konstaterar att Sverige inte har tagit många steg framåt i utvecklingen sedan häxbränningarna på 1600-talet.

Det värsta är nog att detsamma skulle kunna hända på nästan vilken liten ort som helst. Catia HultquistDN skriver att hon "sällan har sett en så tydlig bild av det gammelpatriarkala Sverige - så levande, så välmående".

Kan inte låta bli att undra hur skola, kyrka, hockeyn och alla andra skulle reagera om någon "fin och trevli pôjk" i Leksand stod anklagad för, och erkänt, våldtäkt?