Om hon sa nej så skulle hon kanske bli våldtagen, så hon lät bli att säga nej

Sitter och filosoferar tillsammans med Jennie på telefon. Ämnet är våldtäkt.

Vi håller som bäst på att läsa Katrine Kielos relativt nya bok Våldtäkt & Romantik, en riktig page turner. Vi ska behandla boken på nästa bokklubbsmöte. Varför ska man göra det lätt för sig.

Katrine Kielos skriver själv att det inte handlar om våldtäkt som "ett symptom och inte som ett instrument för att plocka politiska poäng. Inte heller som en symbolfråga som belyser andra orättvisors relativa allvar."

Det handlar om våldtäkt helt enkelt. Men det är definitivt inte enkelt, och det låter hon oss förstå.

"Få saker är så accepterade i samhället som kvinnors rädsla. Även de mest högljudda anti-feminister är förstående inför denna rädsla. Många är de som vill följa mig hem, pracka på mig alarm, och lära mig att alltid ha mobilen påslagen i handen."

Och det vi är mest rädda för av allt är att bli våldtagna. För den som blir våldtagen är -- och förblir -- våldtagen. För den som våldtar har makten att ta "allt" från kvinnan.

Vi är så rädda för att bli av med "allt" att vi kanske gör saker vi egentligen inte vill:

"Hon kanske var rädd för att om hon sa nej så skulle hon bli våldtagen så hon lät bli att säga nej och hade sex i stället?"

Kielos uppmanar oss kvinnor att göra uppror mot rädslan och mot den kultur som konstruerar oss som våldtäktsbara. "Vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinor. Med kvinnor, idag."

Sjukt spännande. Och intressant. Bokklubben, det kommer bli en lång kväll när det är dags. Bered er på att ta taxi hem, för ni tänker väl inte gå i mörkret?