Blanda inte ihop frihet och fri

Det var några år sedan nu. Jag, Andy och Jon diskuterade förhållanden. De, några och tjugo, var inte så pigga på att ha ett förhållande med en tjej. Anledning: de var rädda om sin frihet.

De ville inte ha någon som begränsade dem. Som tjatade på dem. Som tyckte saker och hade åsikter. Som de på något sätt behövde ta hänsyn till.

För mig innebär ett förhållande raka motsatsen. Vilket privilegium att en annan människa, på ett kärleksfullt sätt, lägger sig i ens liv! Att inte alltid fatta alla beslut ensam, att inte alltid bestämma allt själv utan att ta hänsyn till någon annan persons åsikter. Att inte ha oinskränkt makt över vad jag ska göra och när. Att allt inte alltid är jag, jag, jag.

Jag tror mina kompisar blandade ihop frihet och fri. Du kan vara fri från andra människors tyckande och sägande om vad du ska göra. Du kan slippa deras anklagelser eller förebråelser för att du gjort på ditt sätt.

Men en annan människas inblandning i ditt liv kan betyda frihet från dina egna, instängda tankar. Du får möjligheten att se världen genom en annan människas perspektiv och det ger dig en frihet som du inte ägde innan. Det behöver inte vara en kompromiss och det näst bästa, istället kan det bli en lösning ingen av er funnit på egen hand och det allra bästa.

Att vara två behöver inte betyda att du alltid måste anpassa dig efter den andra. Tvärtom är det ibland lättare att veta vad man vill och inte vill, och vad man tycker och inte tycker, om man får mäta det mot någon annans vilja och tyckande.

Kom, rädda mig från den här inbillade friheten, som inte är någon frihet egentligen utan bara fri från andra människors påverkan. Kom, rädda mig från mig själv.