Lockar rockar!

Nu kommer jag att under cirka två veckor ta semester från den här bloggen och flytta fokus till min andra blogg a.k.a. Lockiga Look.* Det är min väg mot sådana lockar som jag har på bilden ovan. Min dröm är att lockarna ska finnas kvar varje morgon när jag vaknar och inte bara vara det flykiga resultatet av en locktångs verk.

Ytligt kan man tycka -- javisst! Men så har jag också under ett svagt ögonblick uttryckt mig i termer om "yta och djup, med finess". Det får man ju lida för nu. Jag har varit djup nog så det räcker på den här bloggen, nu är det dags för lite yta som omväxling.

Under mindre än en vecka kommer jag att följa min egen promenad, ömsom på darrande rådjursben, ömsom självsäkert stegande, på vägen till permanenta lockar. Därefter kommer jag att under den kommande veckan initierat berätta hur det känns att upptäcka världen på nytt med ett huvud som när man rör på det liksom studsar lite av alla lockar som är fästa vid skalpen. (Ser du det framför dig?) Lite som att vara ett naivt och oförstört barn på nytt tänker jag mig.

Du är varmt välkommen att följa mig på resan.

Jag lovar, det blir en realtidsdokusåpa av bästa sorten. Den kommer att innehålla allt; längtan (ja, tiden är ju bokad och det är ju trist att gå och vänta), trånad (åå, kan det inte bli torsdag någon gång?), dramatik (tänk om någon råkat dubbelboka min frisör?!), smärta (de säger att lockigt hår kräver ordentligt med balsam, annars protesterar det), ångest (men shit, ska jag göra det här?) -- kanske även förtvivlan (det kan bli riktigt, riktigt dåligt). Med lite tur även romantik, jag har hört att män är som galna i lockigt hår. Vi får dessutom kontakt med samhällets alla sidor -- både pantburksjakt on the wild side och trendig hårsalong på Södermalm).

Seså, var inte sån -- klicka här. Du kommer inte att bli besviken. Ty lockar rockar!

* Notera allitterationen!