söndag 1 april 2007

Mammor: hushållsboosta era söner!

Senast vi utflugna döttrar var samlade kring middagsbordet hemma hos mamma diskuterade vi hur svårt det är att hitta unga män som uppskattar självständiga unga kvinnor. Vi tjejer vet att vi kan komma till månen och längre, för det har våra mammor talat om för oss. Då slog det oss att mammornas jämställdhetsboostande ensidigt har fokuserat på hur vi flickor som växer upp ska bli oberoende.

Mammorna har sagt att vi ska ta plats i klassrummet. Att vi ska ta för oss. De har inpräntat i oss hur nödvändigt det är att vi skaffar oss en utbildning så att vi kan försörja oss själva. De har talat om för oss hur viktigt det är att vi skyddar oss vid samlag för att vi inte ska få ett barn med en man vi kanske helst inte skulle vilja ha ett barn med utan själva bestämma över när familj och barn ska komma in i våra liv. Vi ska veta hur man skruvar upp IKEA-hyllor i betongvägg och grejar stoppet i avloppet. Även om många av oss gärna vill leva med män är vi uppfostrade till att klara oss på egen hand, praktiskt och ekonomiskt.

Vi har uppfostrats till att knappa in på de manliga domänerna. I skolan, på arbetsplatser, inom politiken. I tidningar, tv och överallt annars i samhället där den manliga dominansen har varit total. Vi har uppmuntrats till att ta plats i den stora världen, den som räknas.

Vad våra mammor, och pappor för den delen, inte gjort i lika stor utsträckning är att uppfostra sina söner på ett liknande, fast motsatt sätt. De borde satt disktrasan i handen på grabben redan tidigt.
– För det är lika bra att han lär sig, annars kommer han aldrig att hitta en kvinna som vill leva med honom.

Och lär dem att laga mat, på en lägsta-nivå som ligger långt över snabbmakaroner och mamma Scans. För ingen kvinna kommer att acceptera att det bara är hon som ska stå för matlagningen.

Och visa att man inte dammsuger i en stjärna runt sig där man står, utan tar hörnen utan knorrande. Och lär dem lägsta-gränsen för hur full kylen bör vara för en vuxen person, för hur ofta man städar, för hur många hål det får vara i ett par kalsonger innan det är dags att slänga dem. Och att det inte heter att ”hjälpa till” utan är en helt naturlig del av att vara människa, vuxen och bo i något eget.

Ge killarna lite boost att ta för sig i den ”hushålleliga sfären” där vi kvinnor traditionellt sett haft makten. Stick inte under stol med att det är rätt trista uppgifter men visa att det faktiskt finns en skön tillfredställelse i att man fixar att ha det fixat omkring sig.

Nu säger jag inte att det här är mammornas fel eller bara mammornas ansvar. Det är lika mycket pappornas sak. Men samtidigt vet vi ju att medvetenheten, och viljan för den delen, i det här fallet ofta är väldigt låg hos den genomsnittlige mannen. Annars vore det här inget problem över huvudtaget.

Så mammor och pappor, uppfostra era söner till starka och självständiga människor, som med självförtroende kan ta hand om ett hem och en vardag, så att vi tillsammans kan utgöra en smart och effektiv enhet som fixar både hem, barn och karriär.

Så kan vi tillsammans resa till månen, eller varför inte bara till Ullared.

2 kommentarer:

Kajen sa...

Ännu ett klockrent inlägg från dig.

En aspekt av problemet är ju att killar verkar klara sig väldigt bra på egen hand fram till den dagen de flyttar ihop med en tjej. What's up with all that? För nuförtiden är det trots allt ganska ovanligt med hemmaboende mammagrisar som flyr direkt in i sambons skyddande famn.

Sofia sa...

Väldigt mycket av problematiken stavas dålig självkänsla och osäkerhet. Samma som gäller för kvinnor och teknik.
Med självkänsla och nyfikenhet kommer man ganska långt på främmande mark.