tisdag 21 augusti 2007

Om hyssmonster och trögstartade killar

I septembernumret av tjejtidningen Hennes finns en text av Peter Eriksson, författare till boken "På y-fronten intet nytt" och ständig krönikör i tidningen.

Han skriver om Hyssmonstret, som visar sig vara hans påhittiga fru. För att deras förhållande inte ska bli helt förtråkat kommer hon och väninnan med idéer till galna upptåg (som laserdome, flash mob och floskelbingo på konstutställning) som de drar med sina karlar på. Killarna hakar glatt på och har "hysteriskt roligt".

Vad kul. Att någon annan fixar. För själva skulle de "handen på hjärtat" aldrig "vare sig ha kommit på eller dragit igång det här" eftersom de är "som killar är mest -- trögstartade, men entusiastiska när vi väl kommer igång".

Hans recept för att göra världen till en roligare plats är att fler tjejer snor konceptet och gör Hyssmonster-grejen.

VARFÖR DÅ!? Visst har han en poäng i att "kärleksmuskeln behöver tränas för att inte förtvina" -- men varför innebär det alltid att ansvaret att vara entusiastisk och hitta på roliga saker för att få "mer att prata om än bara när det är tvättid nästa gång" landar på kvinnan i förhållandet? Varför är det just vi tjejer som ska gno så in i helvete för att få förhållanden att funka?

Nej, död åt trögstartade killar. Och med den där "handen på hjärtat" -- vem vill ha en sån?

6 kommentarer:

Robin von Post sa...

Jag skulle vilja passa på att styra några av dina giftpilar till de trögstartade tjejer (fy bubblan) som också befolkar denna jord och mycket väl passar in på samma beskrivning som du ger uttryck för in ditt inlägg.

Några pilar blir det väl över för att befria oss från dem?

Eller skall vi skapa en community på Internet där de kan tussa ihop sig med varandra? Sponsras av Husvagnssemester i Lika Träningsoverall AB

Hans sa...

Det är väl med det där som i allt att i ett förhållande så bör man ha delat ansvar. Ingen ska behöva dra ett tyngre lass än den andre. Men delat ansvar är ju allt som oftast ingens ansvar.

Jag kan känna att det finns en kulturell/social norm att killen bör vara den som hittar på saker och aktiverar familjen. Ofta känner jag i alla fall en press att vara den som hittar på aktiviteter.

Johanna Look sa...

Vad jag vänder mig emot är generaliseringar som att "jag är som vi killar är mest". Att gömma sig bakom föreställningar om att man agerar bara som man är förinställd att göra, oavsett om man är tjej eller kille -- det om något är att undandra sig ansvar.

Jag tycker inte att du, Hans, ska känna något "manligt ansvar" för att hitta på saker -- lika lite som din tjej (om du är tillsammans med en sådan) ska känna ansvar för att veta var hushållets alla strumpor håller hus. Och jag tror visst att delat ansvar på den punkten (och många andra punkter) kan vara bra. Det ligger väl i bådas intresse att ha ett roligt och intressant förhållande?

Björn sa...

Det ligger nog tyvärr i många fall en del i det han beskriver! Försökte hitta någon annan artikel som kunde utgöra en motpol - men det är nog psykologens uttalanden på sidan 104 i augustinumret av samma tidning som kommer närmast vad gäller just motpol.

I septembernumret på sidan 110 beskrivs en annan man, som verkar långt ifrån trögstartad, så visst finns det killar med lite drag på?!

Robin von Post sa...

Ahhhh....

Jag hade missat skottvinkeln på giftpilarna mot artikelförfattaren och hans uppmuntrande ton till soffpotatisarna.

Jag vet inte hur länge min morfinmedicinering skall klara mig ur kommentarssituationerna här, men i din generalisering över generaliseringar håller jag med till 100%.

Tailwinds!

Mattias sa...

Haha! Utmärkt ord egentligen - jag är oerhört mycket för jämställdhet när det kommer till hyssmonster. Det PRfekt paret - två hyssmonster!