onsdag 21 november 2007

"Problematiskt att den manliga sexualiteten kopplas till grovt våld och död"

Idag börjar DN en artikelserie om våld, sex och unga människor.

I en av dagens artiklar beskrivs bland annat en film som ligger på nätet, där en man får halsen avskuren av en soldat. På samma sajt finns olika grova porrfilmer. DN har bland annat intervjuat Thomas Johansson, genusforskare och professor i socialpsykologi vid Göteborgs universitet, som anser att det är en vidrig bild av mannen som vuxenvärlden förmedlar till ungdomarna via vålds- och hårdporrsajterna:

-- Detta är en del av den allra mest extrema manskulturen där allt som inte är muskulöst och manligt ska förgöras och där kvinnor ska förnedras och våldtas, säger han. Jag associerar till soldater som tittar på hårdporr och sedan våldtar fiendens kvinnor. Pojkar som fastnar i detta och som kanske går in i subkulturer där både våld och kvinnoförakt glorifieras hamnar i en mental krigszon. De gör sig av med sin empati och kan råka riktigt illa ut - för att inte tala om deras offer. Så tycker jag att man bör kunna säga utan att bli anklagad för moralpanik.

Det är just kopplingen mellan våld och sex som är så fruktansvärt skrämmande, tycker jag. Idéhistorikern Anja Hirdman, genus- och massmedieforskare vid Stockholms universitet, säger till DN:

-- Både porr och våldsskildringar ger starka kroppsliga reaktioner, och när de länkas samman kan det lätt bli ett känslokaos av äckel, rädsla, upphetsning. Är det våldet som ska vara upphetsande eller sexualiteten som ska vara våldsam?

Det är minst sagt problematiskt att den manliga sexualiteten kopplas till grovt våld och död, anser Anja Hirdman.

-- Dessa bilder är uttryck för en psykotisk manlighet som till varje pris ska ha kontroll över sina kroppsupplevelser och över kvinnan, det underordnade offret. Resultatet kan bli att unga män får för sig att det är helt okej att använda våld både mot varandra och när de har sex med unga kvinnor, säger hon till DN.

Har vi inte sett tecken på just det under den senaste tiden, inte minst i de uppmärksammade våldtäktsmålen mot de så kallade Stureplansprofilerna?

Andra bloggar om: , , , .

2 kommentarer:

Amanda sa...

Riktigt bra inlägg! Kunde inte ha formulerat det bättre själv.

Bisonfredrik sa...

Jag tror att det här handlar om könsroller, maktstrukturer och brist på förebilder. Inte mediekonsumtion.

Jag tycker vi ska vara försiktiga med att dra slutsatser utifrån vad två forskare säger "kan bero på". Samma debatt ägde rum både när det så kallade "videovåldet" dök upp på 80-talet (folk såg Motorsågsmassakern och skulle enligt uppgift blivit så påverkade av innehållet att de gick ut och mördade människor, vilket förstås inte hände) samt även tv-spelsdebatten i början av 90-talet (båda dessa debatter blossar upp med jämna mellanrum).

Jag gillar Thomas Johansson och har själv haft honom som kursansvarig på en kurs i socialpsykologi. Jag tycker hans kommentar är helt i sin ordning. Det jag klurar på är om det finns andra drivkrafter i en våldskultur än vilken media man konsumerar?

Jag tror på att överdriven konsumtion av "negativa" medieupplevelser utan sociala referenspunkter i form av relationer med andra människor kan leda till riktigt dåliga saker (hello cable guy). Men det finns också en massa andra faktorer som också spelar in. Faktorer som du och jag saknar, vilket gör vi kan bevittna tusentals mord på film, tv och i dataspel under våra liv, men ändå inte gå ut på gatorna och slakta människoliv.

Vad är orsaken till Stureplansprofilernas agerande? Jag vet såklart inte. Jag kan tänka mig en mängd saker där dåliga eller skeva förebilder/relationer under uppväxten kombinerat med grupptryck skulle kunna vara några av orsakerna. Och ja, i kombination med porr och våldsskildringar så är det möjligt att det sjuka beteendet får bränsle. Men att det skulle vara ensam orsak är jag tveksam till. Då skulle vi se samma agerande i betydligt större utsträckning.

Jag vet inte om mitt budskap går fram riktigt. Jag menar att vi måste kunna titta ännu djupare än vad dessa människor konsumerar för medieinnehåll för att hitta orsaker till ett sjukt och våldsamt beteende. Det finns andra felande länkar, som antagligen är betydligt mer rotade i samhällssystemet och som antagligen är ännu svårare att komma åt och motverka. Det är det som är den riktiga utmaningen. Och det är så förbannat svårt.

Förstår du hur jag menar? Jag är inte ute efter att kritisera dina slutsatser, utan istället lyfta perspektivet "mediekonsumtion som symptom - inte orsak"