Mitt i alla hetsiga, intressanta och tankebaneutmanande diskussioner om vad det innebär -- och borde innebära -- att vara människa kommer här ett boktips. Köpte häromveckan den nya barnboken Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum. Jorå, det är lika bra att börja samla på sig den korrekta barnlitteraturen redan innan barnen ens är påtänkta.
Boken, som DN:s recensent Pia Huss kallade ett "drama i dockvrån", handlar om hur Kenta visserligen är skitbra på att sätta en rökare i krysset men som hellre leker med barbisarna.
Enligt Pia Huss går Kenta "på tvärs och agerar som den feminist varje människa borde vara, det vill säga någon som vill uttrycka alla sina sidor. Kenta söker respekt både för att han är fena på fotboll, sätter 'en rökare mitt i krysset', och för att han gärna klär ut sig och leker med Barbie. Pija Lindenbaum sätter ljus på den sorts pojke som brukar ha det motigt på grund av omgivningens förväntningar. Att en tjej klättrar i träd och lirar fotboll är helt okej, men en pojke som gillar 'tjejiga' lekar har det svårare. 'Är det månne fel på grabben?'"
Tyvärr är det så att tjejer gärna får vara lite grabbiga. "Pojkflicka" är ju ett begrepp. Men varför får inte killar leka med dockor, klä ut sig i kjol eller komma till dagis med glittriga hårspännen? "Flickpojke" -- ordet finns inte ens.
Pia Huss definition av en feminist är en människa som "vill uttrycka alla sina sidor". Det ligger mycket i det. Men, när ska vi alla få göra det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar