söndag 14 oktober 2007

"Har feminismen gjort oss bättre på att älska varandra?"

Katrine Kielos återger på sin blogg sin artikel från senaste numret av Bang med temat "Jag älskar dig". Jag tar mig friheten att här återge delar av artikeln "Jämställd men död är inget alternativ", men uppmuntrar dig att läsa hela!

"Feminismen har mer än någon annan politisk rörelse tagit till sig uppgiften att omdefiniera och förbättra kärleksrelationen mellan män och kvinnor. Göra jämställt det som tidigare var ojämställt. Synliggöra det som tidigare var osynligt. Sökt efter nya sätt för män och kvinnor att älska varandra. Som poitisk kraft har man onekligen gjort framsteg gällande att göra våra relationer mer jämställda, men har feminismen gjort oss bättre på att älska varandra?

Böcker i vardagsfeminism är upplagda som en blandning mellan managementhandböcker och det glömda femtiotalets skrifter om 'så gör du mannen rumsren'. För att inte tala om det mindre bortgömda åttiotalets skrifter om 'så får du honom att fälla ner toasitsen'. Feministisk debatt om relationer och kärlek är idag i stort reducerad till en fråga om vem som städar. Vi sa att vi ville prata om relationen mellan män och kvinnor i termer av makt. Därför pratar vi idag om var och när och hur han skurar golven. Och om han bara städade så skulle kärleken komma. Naturligtvis är det obetalda arbetet i hemmet en viktig fråga men relationer mellan män och kvinnor handlar väl om mer än så. Eller?

[...]

Förhållanden handlar om att hitta en partner i vardagen och det vi kallar vardag handlar enbart om att konsumera. Att byta bort, byta till och köpslå på olika områden. Feminismens jämställdhetsideologi har mot bakgrund av detta tagit som sin uppgift att skriva kontraktet om vem som gör vad."

---

För mig blir det tydligare och tydligare. I en relation handlar det i grund och botten om respekt för min person och att inte bli begränsad (inte att förväxla med viljan att kompromissa). Och jag upptäcker att allt faktiskt inte är mitt ansvar.

Men någonstans gick det fel, inte minst i retoriken, eftersom det är så förbannat svårt att förmedla det till den man vill leva med. Men återigen, det kanske inte är mitt ansvar att tala om. Det kanske lika mycket är deras ansvar att kunna förstå.

Andra bloggar om: , , , .

1 kommentar:

evelin sa...

jag som feminst kan hålla med dig till viss del! ett förhållande är självklart mer än vem som ska städa och vem som gör vad. och kan ju hålla med om att jag inte älskar min sambo mer för att han städar. men enligt mig så är det i grund och botten så att denna feminsitiska debatt som du utrycker dig idag handlar om vem som gör vad i ett förhållande, egentligen på ett ljupare plan handlar om respekten för kvinnans arbeta i hemmet, och att det är precis lika viktigt som det som mannen gör utanför hemmet. vilket i dagens samhälle på ett mer ytligt plan ser ut som en kamp för att mannen ska göra samma sak som kvinnan. vilket iof är helt rätt på sätt och viss. då det är lättare att förstå det som kvinnan gör om man gör det själv. dessutom är det så att ska vi göra kvinnan lika fri som mannen så måste vi ju komma loss från våra gamla vanor att ta kontrollen över allt i hemmet samtidgt som vi arbetar. där av anledningen till att vi kämpar om vad mannen gör i hemmet.