Har ikväll besökt releasefesten för Könskrig. Har bara läst två kapitel i boken än så länge, så jag kan inte ge något omdöme, men det lovar gott. Det är alltid intressant att ta del av nya, unga tankar. Om de är nya vill säga, vilket återstår att se.Hur som helst, jag och Fredrik var förbi festen på Morfar Ginko på Swedenborgsgatan. Mycket folk, roligt att intresset är så stort.
Tänkte jag först.
Sen såg jag att det bara var typ en människa där. Som delat upp sig i ett myller av folk. Alla såg likadana ut. Noll representation. Ingen bredd. Ingen spridning.
Nu var det visserligen en releasefest, när de som bidragit till antologin och deras kompisar och kanske en och annan journalist från Bang festar och har kul ihop för att fira att boken äntligen är klar. Men av klientelet att döma tycktes det mig som att alla som skrivit är runna ur samma smältdegel.
Jag befarar att Könskrig, som så många andra feministiska statements, riktar sig mot de redan frälsta. De som fattat. De som har en åsikt. Vad är poängen? Ännu en bok där alla som läser nickar instämmande.
För de som verkligen borde läsa den gör det inte.
Nu undrar jag. Hur skriver man en feministisk bok som känns angelägen för hockeyfruar?* Är det möjligt?
Andra bloggar om: Könskrig, feminist, Bang, ishockey.
* My bad! Min fördom.
4 kommentarer:
Vi var ganska lika folket i lokalen också förstås. Samtidigt hade jag blivit förvånad om det på själva release-festen dykt upp människor som var helt annorlunda jämfört med de skribenter som finns med i antologin. Just för att det är en releasefest och inte en allmän feministisk diskussionskväll liksom.
DOCK (och det är ett stort "dock" som synes) kan man ha betänkligheter kring sammansättningen av skribenter, alldeles oavsett själva releasefesten. Skulle vi velat läsa hockeyfruns tankar t.ex.? Hade det gynnat debatten? Jag är osäker faktiskt, åt båda hållen såklart.
Samtidigt tycker jag väldigt mycket om de texter som antologins skribenter ger ifrån sig i olika sammahang. Om någon kan sätta ord på i alla fall några av mina tankar om ämnet så är det de som ska göra det. Men jag inser att jag delvis är inne i smeten själv, och inte kan se det utifrån den breda massans perspektiv. Och vem kan det? Den breda massan är ju aldrig EN person.
Hmm... nu blev det flummigt, långt och oavslutat. Men jag slutar här ändå :) Tack för ett bra inlägg.
Jag håller med, hur når man de som inte tycker att det finns något problem.
Vem har sagt att inte Hockeyfruarna engageras feministiskt? Den feministiska världen är ju tack o lov större än ett medelklassmingel på nån reklambyrå eller en snäv blogggemenskap i den virutella världen.
Din analys är säkert huvudet på spiken, gissar jag.
Det är tråkigt. Kan man kanske göra bättre PR för boken, så inte bara genusfansen flockas kring boken?
Skicka en kommentar