fredag 16 november 2007

En spännande diagnos?

Skönt. Alltid skönt att ha en diagnos. Så man med gott samvete kan skylla på något. Idag är det någon av kvällsblaskorna som skriver att 300 000 sötsugna svenskar kan ha vuxen-ADHD.

Jag är rätt ofta sötsugen. Trodde att det går att bota om man undviker att äta socker. Men om jag har vuxen-ADHD är det kanske bara att acceptera handikappet. Inkorporera det i min identitet. Jag som alltid varit så rekorderlig och skötsam, faktiskt lite spännande att ha ett typ värstinghandikapp.

Förresten. Vad är vuxen-ADHD? Yttrar det sig som att man blir lite dampig av att dricka öl?

Nåväl. Man ska kanske inte tro allt tidningarna skriver.

Andra bloggar om: , , .

PS. Fotot har jag lånat från Sweets.se.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag såg också det där löpet och tänkte attans, att jag inte tog med mobilen och fotade spektaklet. Man upphör aldrig att förvånas över vinklarna.

Jag tror att jag är gravt ADHD-drabbad med den beskrivningen. Påminner lite om den där "Kl 10 är dödens timme!"-rubriken. Det var tydligen vetenskapligt bevisat att det under en viss timme på dygnet skedde flest hjärtinfarkter bland svenskarna. Så därför är det lika bra att skrämma upp hela befolkning och uppmana till stillhet unden dödstimmen...

Anonym sa...

na så himla kul är det inte att ha en "värsting diagnos"! Läste själv artikeln men tyckte att det var lite löjligt att dra den paralellen. jag menar var och varanan människa har problem med sötsuget och det är bara ca 5 procent av sveriges befolkning som beräknas ha ADHD, ADD eller ADHD och DCD (som tidigare hette DAMP. Angående skillnaden mellan vuxen ADHD och ADHD på barn. så är det ingen större skillnad förutom att hyperaktivitenten ofta går över till rastlöshet istället.

Pippi med Damp sa...

Otroligt ignorant och oupplyst inlägg. Att ha ADHD som vuxen kan betyda depression, utanförskap, självmord. Eller bulimi, ångest och social fobi. Jag antar att du bara läste löpsedeln och inte artikeln... Uttalande som att "bli dampig" tyder på respektlöshet och avsaknad av empati med andras människors verklighet och lidande. Kanske skulle du vara mer ödmjuk i ditt uttalande om det gällde en familjemedlem eller vän...?