Tre av tio svenskar vill systematiskt diskriminera invandrare när det gäller tillgång till jobb, bostäder och bidrag. Och allt fler svenskar tror bestämt att rasismen kommer att bli "mycket större" i Sverige, skriver forskningsledaren på Integrationsverket José Alberto Diaz som i dag på DN Debatt presenterar resultaten av 2007 års Integrationsbarometer.
Det här känns inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Froken, har du analyserat vad rapporten sajer? Om en flykting kom till sverige idag, ska han ha samma ratt till bidrag, arbete och bostad i tex malmo, som en svensk som ar fodd i Malmo? Nej det ska han forstass inte ha. Forst ska man bedoma om det verkligen ar en flykting, sedan maste man undersoka identiteten och kontrollera om det finns brottsregister eller terrorist bakgrund. Sedan maste man bedoma om han redan har flykting status i andra lander. Sedan masta man bedoma vilket land som ligger narmast det land han flydde ifran. Jag antar att de flesta manniskor haller med om dessa enkla sjavklara undersokningar. En person som annu inte fatt uppehalls tillstand kan ju inte ha samma ratt som en svensk till bidrag, bostad och arbete?
Inte så pinsamt alls, tycker jag...
Detta slarviga och naiva slangande av ord som "rasist" fram och tillbaka leder onekligen till att ordet borjar tappa sin ursprungliga tyngd.
Varfor?
Dels for att det klingar falskt att anvanda ordet mot medborgare som vill ha en mer restriktiv invandringspolitik an vad vi har idag och dels for att de flesta som kan tanka sig att rosta på partier som anvander sin demokratiska ratt att kritisera nuvarande integrations- och immigrationsproblem, faktiskt inte ar i ordets ratta mening, rasister. Detta ar en viktig påpekning som overses konstant.
Det handlar ju faktiskt inte om "ras". Borjar det inte lukta paranoid hysteri over att envisas om att 1/4 av Sveriges befolkning ar besatta av rastillhorighet? Vad det handlar om istallet, ar ju klart och tydligt en vaxande motvillighet mot det multikulturella samhallsexperimentet. Det ar kulturkrockar denna fjardedel sager nej till. Inte diverse raser. Detta ar en viktig åtskillnad, då det inte faller under lagexperimentet "Hets mot folkgrupp". Att vilja bevara sin kultur och sin nationalkansla, att få vara stolt over sitt land och dar man kommer ifrån ar ju en rattighet, och det vore sorgligt om den blev tabu. Att uttrycka sig positivt till denna kulturella gemenskap behover inte skapa hysteri då den inte behover leda till att man vill utrota andra kulturer och starta koncentrationslager uppe i Lappland. Det handlar snarare om att få vara stolt for den man ar, att få kanna tillit till det man vaxt upp med utan skam, att inte forbjudas sjunga nationalsången på avslutningen pga Muhammed i 7c, som troligen garna velat hora den svenska nationalsången men fick inte det, ironiskt nog, for att han ar invandrare. Det handlar om att få våga tanka att det faktiskt låter lite kusligt nar Imanen sjunger från Mosken eller att det ser allt lite fortryckande ut att kvinnan på bussen ar inrullad i ett svart lakan.
Om Mona Sahlin spatserar i kjol och blus i den delen av den muslimska varlden dar kvinnan inrullad i det svarta lakanet på bussen flytt ifrån, så kommer hon motas av for Mona en forvånande mottagning. Vi forstår dock alla, att det handlade såklart inte om vilken ras Mona tillhorde utan snarare om Monas svenska, kulturbaserade kladval, som gjorde att hon blev stenad.
Skicka en kommentar