Som jag sagt förut, när man jobbar på byrå och gör mediasök kan man hitta mycket kul. Kan inte låta bli att delge er detta. Jag älskar ordet studiecirkelrock och recensenten Tobias Petterssons engagemang. Bandets namn är fingerat.
"Jag har sett finalen i Musik Direkt, suttit i juryn till musiktävlingen Rockkarusellen och lyssnat på mängder av demos. Där hör man en sorts musik som bara verkar finnas i just dom sammanhangen. Jag talar om präktig studiecirkelrock, med hemsk stämsång och musiker som förmodligen är skolade men inte verkar ha begripit ett dugg av vad själva tanken med musik är. *Hrrrm* är ett Falun/Stockholmsband som passar in i den mallen. Nu släpper man sitt debutalbum, något man i mitt tycke kunde ha struntat i. Bandets Cranberriesrock känns fullständigt ointressant. Kanske hade musiken räckt till en semifinalplats i Musik Direkt men här i Zero där musik inte är en hobby utan på liv och död har den inget existensberättigande."
Jag förstår verkligen Tobias Petterssons irritation. Men då får man komma ihåg att all konst (i väldigt vid bemärkelse och utan någon kvalitetsgaranti) inte är till för betraktaren eller lyssnaren. Ibland är värdet högst för den som utövar konsten. Som i fallet med studiecirkelrocken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dessutom kanske det inte är konst för utövarna, utan enbart ett rent nöje. Och då är det inte för någon annan än de själva.
Jag kom i går att tänka på ett ganska modernt ord som fallit lite i gllömska nämligen netikett (stavning?). Ordet härstammar från 90-talet och var menat att beskriva vett och etikett på nätet.
Skicka en kommentar