Åttiotalister -- lata och smarta

Den 21 januari skrev jag: "Vi åttiotalister vill inte jobba ihjäl oss. Vi har inte ens lust att bränna ut oss litegrann." Idag skriver Metro: "Så hanterar du en lat 80-talist".

Jag vill inte likställa att inte vilja bränna ut sig med att vara lat. Men jag förstår vad de menar.

I artikeln presenterar Metro, i samarbete med Livshandboken.se en checklista med fyra punkter talar om hur 80-talisterna är på jobbet. Tydligen:
-- måste vi ha roligt på jobbet, annars lämnar vi
-- biter inte lön eller position på oss om vi inte gillar visioner och värderingar
-- kräver vi argument för varför vi ska göra saker på ett visst sätt, annars gör vi tvärtom
-- har vi inga problem att överge om vi inte hittar det vi vill ha där vi står

Dessutom gör vi vad vi blir tillsagda men inte ett dugg mer än det, vi är livsnjutare som inte lyssnar på gnälliga martyrer, vi sätter upp nya spelregler för varje nytt sammanhang vi hamnar i och vi ser tid som blir över som vår egen tid att göra vad vi vill med. Istället för att avlasta kollegor.

Det här låter ju sammantaget som att vi är riktiga nitlotter ur anställningssynpunkt.

Men jag håller inte med. För vi är, som jag tidigare skrivit, beredda att jobba hårt och effektivt med sådant vi är intresserade av och brinner för. Men vi jobbar inte ihjäl oss. För vi har sett våra föräldrar jobba stenhårt, vara borta från familjen flera kvällar i veckan, ha högar med papper på sina skrivbord, bli helt sönderstressade och slutligen gå in i väggen. Och vi har förstått att ingen tackar en för det.

Vi är, som Metro skriver, "superindividualister" -- men drivkraften är inte egoism utan att "tillföra värde till ett större sammanhang".

Enligt samma logik vill vi inte längre se oss som konsumenter eller arbetare utan hellre som deltagare: "Företagen kan inte längre tro att de skapar värden för kunden. Det är tillsammans med användarna som värden skapas." Så sammanfattar DI.se budskapet från den brittiska kreativitetsexperten Charles Leadbeater. Vi vill alltså vara delaktiga i skapandet av värden, oavsett om det handlar om att fylla ett varumärke eller en sajt. Eller vår arbetstid.

Den nya tekniken, bland annat webb 2.0, möjliggör att vi är med och skapar samtidigt som vi konsumerar, som exempel nämns Wikipedia, Blocket och Ebay, "som står och faller med användarnas engagemang". Andra exempel är alla communitysajter som Lunarstorm, Youtube, Myspace och nu senast Yoursound. Vi engagerar oss för sådant vi tycker är viktigt. Om det inte känns viktigt, så lämnar vi det. Precis som med ett jobb.

Det är vi åttiotalister i en liten, liten ask. Och på sikt tror jag det är sunt för arbetsmarknaden med arbetstagare som inte är beredda att smärtsamt dunka rakt in i en dyrt tapetserad fondvägg för sitt arbetes skull.

Dessutom blir det billigare för samhället med färre stackars blåstångna huvuden att plåstra om.