Kommer köttopinionen att kunna vändas?

Matens påverkan på miljön börjar nu uppmärksammas på ett helt nytt sätt i media. Fokus ligger inte längre uteslutande på ekologisk eller KRAV-odlad mat utan snarare på var maten producerats eller förädlats och hur energikrävande den är.

Genom nya tekniker, snabbare transporter och låga energipriser lönar det sig att producera mat på andra sidan jordklotet och transportera den långa sträckor istället för att producera den nära konsumenten. Vi konsumenter har lärt oss att mat är billig och vi vill därför ofta betala så lite som möjligt för varorna.

Vi har förstått att långa transporter har stor miljöpåverkan och att det är bättre att köpa närproducerat. Men det är inte så enkelt som att all mat producerad i Sverige är bättre än all mat tillverkad på sådana avstånd att de flugits, åkt båt eller transporterats långt med lastbil. Köttuppfödning är energislukande oavsett var det görs och dessutom föds svenska köttdjur ofta upp på sojaproteinfoder som flugits hit från länder som Brasilien. I det läget kan det vara bättre att välja grönsaker, även om de transporterats långt. Vegetarianerna har aldrig varit några hjältar i media tidigare men nu skriver Aftonbladet att ”vegetarianerna räddar världen – om de blir fler”. Här finns en konflikt, då köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 26 procent sedan 1980. Kommer köttopinionen* att kunna vändas?

Trots att de opinionsbildande rösterna blir allt fler och ropar allt högre är det tyst från livsmedelsbranschen. I senaste numret av ICA:s kundtidning Buffé ägnas en sida åt att prata om att ICA anstränger sig för att minska transporterna från centrala lager till butikerna -- inom Sverige. Men vad hjälper det när livsmedelsproducenterna förädlar och paketerar maten långt från där den är producerad, utan att låta konsumenten veta och ha möjlighet att välja ett annat, bättre alternativ? Det visar sig nämligen vid en närmare titt att den norska torsken transporteras till Kina för att bli fiskpinnar innan de hamnar i våra svenska frysdiskar. Den svenska skinkan skivas i Polen. Den belgiska vitlöken flätas till vackra flätor i Kenya. Men det får inte vi konsumenter veta.

I media höjs rösterna mot den orimliga livsmedelshanteringen. Ändå har ingen av aktörerna i media förslag på någon radikal lösning. Ingen av dem kräver svar från matproducenterna. Ingen ifrågasätter heller på allvar det enorma utbud som finns i våra mataffärer och som formligen exploderat under de senaste tio-femton åren. Ingen för en idédebatt. Ingen vågar sticka ut hakan och föreslå konsumenterna att göra avbön från året runt-tillgången på nya zeeländsk kiwi och brasiliansk mango. För att uppnå verklig skillnad måste frågan vara konsumentdriven. Men idag är det media som äger den och de ställer inte de frågor som krävs för att väcka konsumentens engagemang på allvar.

* Köttopinion. Smaka på ordet. Och kom ihåg var du läste det först.