En semla är en semla är makt

Semlor. I massor. Idag är semlans stora dag. Fettisdagen. Det är coolt att ha en egen dag.

Kanelbullen har också en egen dag, den fjärde oktober. Den är av lite yngre datum -- sedan 1999 närmare bestämt -- och går inte tillbaka på någon som helst kristen tradition eller historisk händelse. Antagligen var det någon på Hembakningsrådet som insåg att det inte händer något annat spännande där i krokarna och tyckte att det var helt okej att ockupera dagen och hårt driva att det är kanelbullens dag tills ingen tror något annat. Och de har lyckats ganska bra -- att Frans och Frank har namnsdag då bryr sig väldigt få längre om. Folk bara äter och äter och äter kanelbullar den dagen.

Det vill jag också göra. Inte äta kanelbullar, men att utropa ett datum till en viss företeelses alldeles egna dag. Jag ska bara komma på vilken först. Ett djur? En åkomma? En egenskap? En kroppsdel? Något ätbart?

Inte för att det känns särskilt viktigt, men för att det vore ett intressant experiment att göra. Att se genom vilka knep man får media att nappa, hur man kan skapa allierade bland företag och organisationer, hur man kan använda kända ansikten som ambassadörer och hur man genom påverkan och människors medfödda vilja att följa flocken kan få många människor att skriva in i sin kalender att just den dagen är det...

Manipulation? Tja. Kanske.

Obehagligt ämne. Och intressant. Det kallas makt och är både roligt och farligt. Därför återgår vi till det jag började med: ofarliga bakverk.

Som kanske inte alltid är helt ofarliga. Den 12 februari 1771 avslutade kung Adolf Fredrik nämligen en bastant måltid med just en semla och det var också det sista han gjorde.

Det och mycket mer spännande om semlor -- som för övrigt är duktiga på att marknadsföra sig själva -- kan du läsa om på DN.se.

Andra bloggar om: semlor, kanelbulle, Hembakningsrådet, påverkan.